Guilty Pleasures del 4: Ace Of Base – Always Have, Always Will

I dag ska jag lägga ut texten om en av nittiotalets allra finaste hits. För mig är det svårt att komma ihåg speciellt många hits från detta decennium. I och för sig lyssnar jag aldrig på radio sedan ett decennium tillbaka. Men framför allt känns det inte som att melodierna hade samma benägenhet att klistra sig fast på nittiotalet, som under åttiotalet, då hitmelodierna lyste upp mörkret med grälla neonfärger. Kanske är det bara jag som har den åsikten? Så har nog i och för sig sextiotalet jämförts med sjuttiotalet och sedan sjuttiotalet med åttiotalet.

"Always Have, Alway Will" på Pepsi Chart:

Jag hade inte varit speciellt imponerad av Göteborgskvartetten tidigare, även om "The Sign" häftat sig fast längs hjärnstammen och hade en väldig fin melodi i versen. Men jag tror att det var 1998 som Ace Of Base förvånande nog drämde till med en poppig Motown-pastisch, "Always Have, Always Will". Låten är visserligen tillbakablickande, men också gediget hopsnickrad i enlighet med den hantverkstradition som är lika gammal som popmusiken själv. Hur vanligt var det med Motown-inspirerad pop på nittiotalet? Den fick radion att glöda varmt och tryggt igen ett kort tag.