Guilty pleasures del 1: F. R. David – Words

Jag tänkte sträcka ut en hand till er genom en bekännelse. Det handlar om bekännelser kring musik som jag gillar. Men som jag kanske inte tidigare vågat fronta med.

När jag var elva eller tolv år var jag besatt av den här låten, som 1982 var en monsterhit över hela Europa (etta över hela kontinenten och tvåa i England). Jag lyssnade oavbrutet på den från en taskig kassettinspelning från radio, med en plötslig start mitt i introt och abrupt ett stopp. Jag övade ihärdigt i med att ta ut melodin på en rudimentär leksakssynth, som jag hade fått julen dessförinnan. Och drömde om att kunna framföra den på en scen, så vackert att de söta trånande tjejerna började gråta nere vid scenkanten. Min allra första rockdröm.

Denne tunisisk-franske gitarrist och sångare lade faktiskt grunden för åttiotalets europop och hade många efterföljare, bland andra Modern Talking och Michael Cretu. Synten pumpar varm och mjuk i botten som en ryamatta. Melodin är lite ledsen ensam och lite vuxentrygg, vilket gitarrspelet förstärker. "Words" är fullspäckad med hooks! Låten är gjord av en riktig popsmed, ett raffinerat hantverk. För mig signalerade "Words" starten på mina tonår i ett romantiskt och drömskt mainstream-åttiotal med mjukhångel bland mjuka kuddar, filmen "G" och inte minst klassiska TV-programmet "Jacobs stege".

Jag köpte "Words" tillsammans med ett gäng andra åttiotalssinglar och gav dem, till min sambos förtjusning, i julklapp för ett par jular sedan. Allra först på julaftonsmorgonen, efter paketöppningen vid frukosten, lade jag på just F. R. David på stereon och fann att låten lät lika bra nu som då. Ett mästerverk som väl representerar sin era!