Bass strings pt 2: The Byrds - Draft Morning
Min polare Chrille var helt febrig av all ny pop som kom från alla västvärldens hörn under åren kring 1990. Han var en av Simrishamns kommuns första prenumeranter av tidningen Sound Affects och definitivt den förste på Österlen som köpte poptidningen Now & Then. Och Chrille köpte systematiskt allt dessa tidskrifter skrev om.
Ganska snabbt förstod han att alla spår ledde tillbaka till sextiotalet och The Byrds. Han gav mig en kassett full av gudomlig powerpop, new wave och sextiotalspop. Jag överväldigades genast av den vidunderliga "Draft Morning", som flödade fram på tejpen mellan Buddy Hollys "Every Day" och Dwight Twilleys "Alone In My Room". Vi satt på garageuppfarten i en kompis nyinköpta SAAB 99 en hel kväll och lyssnade på kassetten tills bilbatteriet dog, medan en fest pågick i villan bredvid.
Om någon låt är fylld av atmosfär, så är det "Draft Morning", som börjar med en långsam inflygning (eller snarare kameraåkning) över Vietnams djungel en stilla solig morgon före strid. Möjligen insåg Francis Ford Coppola att det skulle bli tårta på tårta att använda låten i soundtracket till "Apocalypse Now".
Bara tre år före låtens tillkomst var Chris Hillman en total nybörjare som basist i nybildade Byrds. Han hade bara varit mandolinist i ett bluegrassband tidigare. När så "Mr Tambourine Man" spelades in fick gröngölingarna i bandets rytmsektion stå tillbaka för rutinerade studiomusiker. Men Hillman växte enormt snabbt mellan varje platta, både som basist och efter tag också som låtskrivare.
Det som verkligen gör "Draft Morning" är basgången, som kretsar i en elliptisk bana kring melodins axel och över Hillmans egna solglittrande mandolinplockande. Sedan bryter kanondån och kulsprutesalvor fram ur den tropiska vegetationen under himlens surrande helikoptrar och störtdykande flygplan.
När larmet dör undan finns bara basen kvar under fem andlösa sekunder. Inget annat existerar då. De sekunderna (1:49-1:54) tillhör de mest centrala ögonblicken i mitt musiklyssnande liv. Vad Chris Hillman gör i detta "break" kan jag inte beskriva, även om jag går tillbaka för att närlyssna om och om igen
Ganska snabbt förstod han att alla spår ledde tillbaka till sextiotalet och The Byrds. Han gav mig en kassett full av gudomlig powerpop, new wave och sextiotalspop. Jag överväldigades genast av den vidunderliga "Draft Morning", som flödade fram på tejpen mellan Buddy Hollys "Every Day" och Dwight Twilleys "Alone In My Room". Vi satt på garageuppfarten i en kompis nyinköpta SAAB 99 en hel kväll och lyssnade på kassetten tills bilbatteriet dog, medan en fest pågick i villan bredvid.
Om någon låt är fylld av atmosfär, så är det "Draft Morning", som börjar med en långsam inflygning (eller snarare kameraåkning) över Vietnams djungel en stilla solig morgon före strid. Möjligen insåg Francis Ford Coppola att det skulle bli tårta på tårta att använda låten i soundtracket till "Apocalypse Now".
Bara tre år före låtens tillkomst var Chris Hillman en total nybörjare som basist i nybildade Byrds. Han hade bara varit mandolinist i ett bluegrassband tidigare. När så "Mr Tambourine Man" spelades in fick gröngölingarna i bandets rytmsektion stå tillbaka för rutinerade studiomusiker. Men Hillman växte enormt snabbt mellan varje platta, både som basist och efter tag också som låtskrivare.
Det som verkligen gör "Draft Morning" är basgången, som kretsar i en elliptisk bana kring melodins axel och över Hillmans egna solglittrande mandolinplockande. Sedan bryter kanondån och kulsprutesalvor fram ur den tropiska vegetationen under himlens surrande helikoptrar och störtdykande flygplan.
När larmet dör undan finns bara basen kvar under fem andlösa sekunder. Inget annat existerar då. De sekunderna (1:49-1:54) tillhör de mest centrala ögonblicken i mitt musiklyssnande liv. Vad Chris Hillman gör i detta "break" kan jag inte beskriva, även om jag går tillbaka för att närlyssna om och om igen
3 kommentarer:
Vilken bloggstart Magnus. Ska se till att länka hit under dagen.
Härligt Martin! Det är suveränt med draghjälp. Tack förresten för den underbara spisaraftonen i fredags och den 20-åriga spanska brandyn!
Vilken fantastiskt fin bild på Chris Hillman som du har hittat, Sebastian! Fan vad den passar bra här.
Skicka en kommentar