Guilty Pleasures del 7: Bonnie Tyler - Total Eclipse Of The Heart

Det här har inte med nostalgi att göra. Jag har inga gamla minnen till Total Eclipse Of The Heart och var inte ens speciellt förtjust i låten då den stormade upp på förstaplatsen på världens hitlistor i början av 1983 och räddade Bonnie Tyler undan ett öde som one hit wonder. Men under en barnvagnspromenad härom året i en skogsdunge i utkanten av Hagsätra, med min yngste son sovande i vagnen, fann jag mig själv nynnande, gnolande och till slut inlevelsefullt sjungande på fraser ur låten.

I really need you tonight, forever's gonna start tonight
Forever's gonna start tonight

Tänk dig en stor man i skogen gående bakom en barnvagn. Han är närmare 190 cm lång och väger ungefär 100 kilo. Han bär skägg och glasögon och är iklädd en mörkblå parkas samt har en ocool toppluva på huvudet. Mannen försöker härma Bonnie Tylers sargade röst. Hans ansikte är plågat då han kastar tillbaka huvudet med total utlevelse för att kvidande ropa ut textrader på halvtafflig engelska mot den grå himlen. Åsynen borde vara nog för att stressa ihjäl ett stackars rådjur som haft oturen att befinna sig i närheten.

Varför övermannade Total Eclipse Of The Heart plötsligt mig i skogsdungen? Kanske behövde jag tänka på något som stod i kontrast till det familjelivets ständiga vardag (förtvivlad gråt under dagislämning, bajsblöjor, fiskpinnar med ris, kolikskrik på nätterna, sur kärring i kassan på ICA, rigida dagsrutiner, mjölkspyor, blodpudding, ödsliga lekplatser, astrött grinig partner, Marabou Frukt & Mandel för att fira att ungarna äntligen somnat på kvällen). Möjligen ville jag glänta på dörren till en dimension där det pågår en ständig kamp mellan mörker och ljus, en dramatisk sinnevärld där känslorna når orkanstyrka - låtskrivaren, pianisten och producenten Jim Steinmans universum. Hans musik är till form och uttryck faktiskt större än livet självt.

När Jim Steinman för ett par år sedan besökte Richard Wagners grav i den tyska staden Bayreuth, stod han orörlig och knäpptyst i 1½ timme för att visa sin vördnad för sin store förebild. En normal människa hade kanske tagit en tyst minut. Det säger mycket om Steinman och hans musik. Mest känd är han som mannen bakom Meat Loaf och dennes svulstiga rockopera-album Bat Out Of Hell och Dead Ringer. Mindre känt är att Steinmans gotiska stämningar ledde till att han anlitades att samarbeta med Sisters Of Mercy i slutet av 80-talet.



Powerballadernas powerballad Total Eclipse Of The Heart lever verkligen upp till uttrycket bombastisk. Låtens raffinerade uppbyggnad spränger popformatet i bitar med blixtar och dunder. Jag är särskilt förtjust i hur Bonnie rytmiskt sjunger de späckade fraserna i verserna och ger låten en framåtrörelse. Hennes röst skär som en sågklinga då klimax närmar sig.

I don't know what to do and I'm always in the dark
We're living in a powder keg and giving off sparks

Själva videon förtjänar också ett omnämnande. Det görs inte såna här videor längre. Nattetid driver Bonnie, iförd morgonrock, omkring i en gammal internatskola för unga killar. Det dyker upp grabbar som idrottar, ninjor och korgossar i mässkrud som det lyser ljusblått ur ögonen på. Videon är precis som en konstig dröm, osammanhängande och ologisk. Man vaknar upp på morgonen och funderar över vad det hela handlade om.