CV i toner, och inte i…

Det är lika bra att lägga korten på bordet med en gång. Öppenhet och ärlighet varar längst. Eftersom jag alltid varit besatt av årtal och kronologi, ska jag försöka datera mina musikaliska landvinningar sedan passionen väcktes i slutet av åttiotalet. Det här är en rätt stor bit av mitt liv, känner jag nu efteråt när jag läser denna dokumentation.

1987
Följer förstås Tracks, Sommartoppen och Tv-programmet Listan, men jag är tämligen ointresserad av musik. Lever ett trist andefattigt liv som mopedåkande sextonåring i Sankt Olof, en liten by på skånska Österlen. Har mest komplex för att jag är en tjock glasögonprydd plugghäst och har svendomen kvar (som de flesta andra killar i min ålder också faktiskt har).

1988
Musikintresset föds detta år. Tar mig med buss till residensstaden Kristianstad för att handla skivor och kommer hem med en rik skörd: AC/DC "High Voltage" och "Let There Be Rock", The Beatles "Sgt. Pepper", Nationalteatern "Barn av vår tid" och Sex Pistols "Never Mind The Bollocks". Lånar hem och spelar av ett gäng Beatles- och Stones-skivor av en faster. Älskar passionerat Def Leppards "Hysteria" (ger kanske inte full poäng för smakfullhet). Kan likaväl erkänna att jag samtidigt gillar U2 och Guns ’N’ Roses.

1989
Med köpet av min första egna stereo får jag hos radiohandlaren i Brösarp fritt välja gratis skiva – jag tar utan att tveka rykande färska Jakob Hellmans "... Och stora havet". Har samtidigt en Tom Petty-period. Klasskompisen Chrille tar med mig till endagsfestivalen Tivolirocken i Kristianstad för att se The Sinners, Docenterna och Lolita Pop. Denna kväll ser jag ljuset och blir bekännande musikälskare. Beställer flitigt skivor av Ginza och LP-Fyndet. Upptäcker The Creeps, köper först singeln "You'll Love Me More Everyday" i radioaffären i Tomelilla och ser dem som förband till Roxette på Christinehofs slott. Skivrundesemester i Göteborg och första Hultsfredsfestivalen med Chrille. Upptäcker subkulturer. Älskar ordet independent. The Godfathers, The Cult och Disneyland After Dark. Hårdrock är fortfarande coolt.

1990
Mitt första Sound Affects-nummer med omslagspojkarna Sator, som jag headbangar till på Mejeriet samma vår. Ser återförenade Buzzcocks live på Hultsfred och köper "Singles Going Steady". Upptäcker även andra Manchesterband som The Smiths, Stone Roses och The Charlatans. Höst i lumpen med Pixies, REM och den nyfunne polaren Sebastians (ny viktig influens) första blandband. Pop, punk och new wave börjar tränga undan min smak för hårdrock. Börjar umgås med Simrishamnsgänget som hårdpluggar australiensisk rock - Hoodoo Gurus, The Church och The Lime Spiders "Slave Girl". Min stil blir svart kavaj, paisleyskjorta och Morrissey-inspirerad frisyr.

* Fotografiet föreställer Magnus och Chrille (i bakgrunden) på popkonsert i Kristianstad i November 1990. Kollar på This Perfect Day [klicka här för bild] samt Teenage Head (från Simrishamn!).

1991
Katastrofalt översvämmat Roskilde och halvtrist Hultsfredsfestival. Gratiskonserter på Chrougen på AF med Green On Red, Pushtwangers och 22-Pistepirkko med flera. MTV och "120 Minutes" nätterna igenom i studentkorridoren på Parentesen i lärosätet Lund. Love, The Sonics, The Cramps, The Flamin' Groovies, Nick Lowe och Elvis Costello. Stagedivar på fyllan i korridorsköket till tonerna av "Smells Like Teen Spirit" och känner starkt att en ny tid är här. En känsla som stärks av "The Concept" av Teenage Fanclub. Eggstone dyker upp.Löser prenumeration på Now & Then.

1992
Den svenska indiepopens "Summer of Love" - tydligast på Emmabodafestivalen. Missar detta års legendariska Roskildefestival, eftersom jag måste sommarjobba. Gör min sista Hultsfredsfestival, för jag tycker att en tonårig musikointresserad mainstreampublik börjar ta över den. Är med och starta kultur- och musikföreningen Godsmagasinet i Simrishamn som under två hektiska år framöver stolt kan presentera Eggstone (3 ggr), The Girls, Souls, bob hund, Cardigans, Brainpool, Stefan Sundström och Wannadies. Trippel-CDn ”Psychedelic Years 1966-69” startar intresset för sextiotalet. Köper mina första soulskivor: Curtis Mayfields "Back To The World" och "There's No Place Like America Today". Amerikansk alternativ rock regerar - Lemonheads, Sugar, Matthew Sweet och Sonic Youth.

* Magnus i sitt studentrum på Parantesen i Lund. Observera Dictators-plattan.

1993
Amerikansk alternative rock/powerpop fortsätter att dominera med Dinosaur Jr, Hater, The Breeders och The Posies. Dock är konkurrensen hård från de brittiska öarna med Auteurs, Boo Radleys, Blur och särskilt Teenage Fanclub. Big Star blir storfavoriter! Golvas av Bob Hund i maj på Lunds Nation och knockas av mini-CDn på hösten. Nick Drake, Donovan och "Döda poeters sällskap" i tidningen Pop. Kanonkul Roskildefestival där jag möter Gud livs levande i form av Neil Young.

1994
Pavement och Weezer. Mycket 60-tal - Kinks, Small Faces, Zombies, Tages och framför allt The Byrds. New wave är av någon anledning extra fräckt detta år. Min sista Roskildefestival. Chrilles soulkampanj lyckas! Motown, Sly & The Family Stone och den ultimata samlingen "35 soulklassiker 1970-75". Massor av indiepop på Kalmar Nation i Uppsala.

1995
Blir vän med Johan Gille och hans flickvän Lotta som leder in mig i den underbara världen av singer/songwriters, folk och country. Blir "manager" (om än en misslyckad sådan) för deras popband aBLe. Gråter till The Jayhawks ”Tomorrow The Green Grass” vid första lyssningen för att den är fantastisk. Blir vän med Jonas Carlsson som leder in mig i obskyr garagerock, pop och soul från sextiotalet. Han har gett mig 22 fullproppade blanneband till dags dato. Dusty Springfield, The Remains, Tom Rush, The Left Banke och Gene Clark. Ett avgörande år för min retrosmak. Skivaffären Far Out Records i Uppsala hjälper mig att bygga upp min skivsamling.

1996
Frenetiskt skivköparår. Garagerock. Becks "Odelay" snurrar ofta. Diggar countryrock i form av Michael Nesmith, Dillard & Clark och Beau Brummels. Vännen Claes blir också en musikalisk tvillingsjäl. Sista dödsryckningarna hos mitt intresse för indie/alternative med Sebadoh och Guided By Voices. Spelar mycket gitarr på sängkanten därhemma. Spelar också in blanneband som en dåre – minst ett i veckan känns det som – och ger alla jag känner. Febrigt sextiotalsintresse med Hollies, Monkees och Turtles. Ännu mer The Byrds. Höst i Malmö med Son Volt, Wilco och Jon Spencer Blues Explosion. Underbar jul med snö, Vodka Russian, "Candy Says", Dionne Warwick och Scott Walker.

1997
Vic Chesnutt på KB i januari. Blir återigen misslyckad "manager" för hi-energy rock 'n' roll-bandet Punk Anderson och försöker starta det egna bandet My Mighty Ferguson, som dör efter ett par repningar (det gör inget eftersom Teenage Fanclub redan finns och vi skulle bara bli en D-kopia av dem). Återupptäcker The Rolling Stones. Åker för tredje året i rad till trevliga Emmabodafestivalen och fastän jag numera är ganska ointresserad av indiepopen som spelas där, har jag mycket skoj ändå. Det blir många besök på caféet/skivaffären Hos Den Blinda Åsnan. DJar med Chrille på legendariska men kortlivade krogen La Couronne för första gången. Tim Hardin, Cat Stevens, Rod Stewart, Laura Nyro, Janis Ian och Carole King.

1998
Elliott Smith, Belle & Sebastian och Ron Sexsmith. Startar sextiotalsklubben Pushin' Too Hard på krogen Estrad i Malmö. Träffar genom den en massa likasinnade. Nuggets-boxen! Upptäcker - samtidigt som jag blir förälskad i Jenny - hur jävla bra Van Morrison är. Får mer utpräglat soft och filmisk musiksmak, kanske i takt med att mitt hjärta mjuknar. Colin Blunstone, Bread, Sagittarius och John Barry. Möter det aviga rockbandet Unsound som jag försöker bli "manager" för.

* 2 flyers till 60-talsklubben pushintoohard

1999
Ian Matthews och Richard & Linda Thompson. Intensivt år med klubbar, Pushin' Too Hard blir 3D (50-60-70-tal). Nina Simone, Stevie Wonder och annan tidig sjuttiotalssoul. Börjar blygt snegla åt jazz och annan vuxenmusik. Tar nu uttryckligen avstånd från indie/alternative.

2000
Kate & Anna McGarrigle, Ronnie Lane, Jackson Browne och Dion. Singer/songwriter-mani. Svensk folkmusik och gammal schlager är coolt. Merit Hemmingson, Doris, Bo Hansson och Jan Johansson. Klubbaftonen "Jag är nyfiken blågul" på Inkonst i Malmö. Startar den årliga topplistesammankomsten Nörd 2000.

2001
Tidigt sjuttiotal dominerar. The Band. Flyttar till Stockholm. Besöker kultklubben Sunkit varje månad. Pubrock börjar kännas riktigt fräscht. Badfinger, Todd Rundgren, Ricky Nelson & The Stone Canyon Band och Emitt Rhodes. Lyssnar mycket på Moody Blues också.

2002
Går med i e-gruppen Hifive och upptäcker genast att jag älskar att skriva om musik också. Skivrundor längs S:t Eriksgatan och popquiz. Blir stammis på Mickes Skivor. Brittisk folkrock och dess pionjärer Fairport Convention. Bee Gees, The Rascals och The Youngbloods. Härliga kvällar i Bröderna Olssons källare. Gubbgung med JJ Cale och Little Feat. Flyger med ”Vals på vingar” med Sagor & Swing. Intresset för powerpop föds på nytt – Dwight Twilley och Cheap Trick. Skapar mitt sista blanneband innan kassettdäcket pajar – en epok går i graven.

2003
Gordon Lightfoot, Harry Nilsson, John Phillips, Al Stewart och Bob Dylan. Börjar känna mig tråkig, feg, gubbig och gnällig som den skivsamlarnörd jag aldrig ville bli. Första spisaraftonen för nördpolare anordnas i Uppsala med temat country/folk/singer-songwriters. Ser ljuvliga NRBQ på Akkurat. Är med i e-grupper Nörd 2000, som senare döps om till Spengo. Är fullständigt galen i pop igen! Drömmar om att starta klubb för årgångspop föds. Ungefär samtidigt föds vår förste son Sebastian – ”We’ve Only Just Begun” med The Carpenters på BB Stockholm. Efter det blir det enbart soft och mysig musik hemma i stereon för att inte förstöra babylyckan. Spelar countryrock ute på lokal (El Mundo) med kompisen Martin.

2004
Sagolik pubrockafton hemma hos mig. Ser den gamle hjälten Jonathan Richman livs levande på Mondo. Graham Nash, Grateful Dead (deras countryrockperiod), Elton John (vågar äntligen närma mig hans tidiga sjuttiotal), Dr Feelgood, Stealers Wheel och Steeleye Span. Köper bärbar CD-spelare och börjar åter lyssna på tuffare tongångar i hörlurarna. Spisarafton i Sundbyberg med smala slipsar, powerpop och brakfylla.

2005
Bränner min första bland-CD på datorn – en ny tid är här! Englandsresa med besök skivbörsar, pubar och klubbar tillsammans med polaren Claes. Sutherland Brothers, Linda Perhacs, Duncan Browne, Clifford T Ward och Nitty Gritty Dirt Band. Får en son till, nämligen Ruben.

2006
Vältrar mig i brunmurrig engelsk pop från tidigt sjuttiotal. Upplever diverse gamla rockrävar live – Big Star, The Fleshtones och Wilko Johnson. Soulmusik (till och med funk) känns särskilt kul igen, även om den har funnits där hela tiden de senast tolv åren. Spelar countryrock igen ute på lokal en sommarkväll (den gången på Street) med kompisen Martin. Två spisaraftonar hos mig med sommarlåtar och sedan soft rock / solskens-, barock- och harmonipop. Judee Sill, The Move, Brewer & Shipley och Devo. Dansar dagligen framför stereon med mina små pojkar i famnen, som får märkliga musikaliska referenser redan från början.

2007
Upptäcker att det finns en massa härlig AOR (Adult Orientated Rock) från 70-talet – tidigare förbjudet område. Börjar blogga…

/ Magnus

** Samtliga bilder är klickbara om du vill se dem i lite större storlek