Skivhyllan: Love - Four Sail (1969)

I mitten av 90-talet stod jag på en skivbörs i Uppsala och höll i vinylutgåvan av Four Sail med Love för bara 70 spänn. Bredvid mig stod Jonas, en riktig expert på sextiotalsmusik. Jag frågade min vän och mentor hur den här plattan var.

Sextiotals-Jonas: Den är så jävla kass! August är den enda låten jag står ut med. Jag kan inte förstå att plattan är utgiven under namnet Love?

Han syftade på den helt nya sättningen av gruppen förutom själve Arthur Lee. De andra, som tillsammans med honom skapat mästerverket Forever Changes, var borta på Four Sail. Jonas stod inte ut med den nye gitarristens jazzfärgade solon som var över hela plattan. Stum av Jonas häftiga utfall, lät jag skivan glida tillbaka ned i backen. Jag hittade The Electric Prunes debutalbum ett par sekunder senare istället.

Sju år senare vågade jag, dock först efter kval och tvekan, köpa den nya remastrade CD-utgåvan. Till min förvåning älskade jag Four Sail redan vid första lyssningen. Jag spelade den faktiskt i sin helhet flera gånger i sträck, vilket aldrig händer annars. Det var mitt i den snöslaskiga storstadsvintern. Jag hade helt nyligen blivit uppsagd från jobbet. Det kändes som en katastrof, eftersom min sambo samtidigt var gravid i femte månaden med vårt första barn. Jag var minst sagt nedstämd. Plattan gav mig en stunds befrielse från de dystra tankarna.

Four Sail spelades raskt in i en primitiv och provisorisk studio. Ljudkvaliteten är rent ut sagt dålig, allt är på väg att spricka upp och rasa samman. Det är mil från Forever Changes raffinerade arrangemang och sprödhet. Det är tyngre och skitigare här.

Boomp3.com

Varför får jag, när jag hör Singing Cowboy, en bild i huvudet av en saligt leende påtänd hippie som dansar barfota över en bädd av glödande kol, iförd mockajacka med fransar längs ärmarna?

Four Sail är en fullödig helhet av tio låtar, mästerligt skrivna och sjungna av Arthur Lee, som gjuter mycket känsla i dem. Den nya sättningen av Love är entusiastiskt spelglad. Den nye gitarristen Jay Donnellan tar mycket plats i låtarna och det har jag inte något emot, eftersom han är uppfinningsrik och energisk.

Boomp3.com

I mitt tycke är avslutande Always See Your Face en av Loves tre främsta låtar. Denna gripande låt med sin slitna elegans hade jag hört några år innan jag köpte CDn. Always See Your Face dök upp i slutet av den amerikanska filmatiseringen av High Fidelity. Låten slog undan benen på mig, trots att jag redan satt djupt nedsjunken i biofåtöljen.

David Axelrod, Electric Prunes &... PRIDE!

Ett av mina senaste skivinköp är en dubbel-cd med David Axelrod, kallad "The Warner/Reprise Sessions: The Electric Prunes & Pride". Den innehåller de två finfina Electric Prunes-albumen (läs: David Axelrod-albumen) "Mass in F Major" och "Release Of An Oath", men också en underbar obskyritet som Pride (beskrivning: se nedan!).

All-Music-Guide: The obscure self-titled 1970 LP by Pride might mostly be of interest to David Axelrod collectors, as he produced it and wrote all the material with his son Michael Axelrod. It's passable mild psychedelic pop with a baroque folk-rock slant, distinguished a little from other similar records of the time by the prominent use of a Spanish guitar. There are also numerous passages where a 12-string electric comes to the fore that sounds heavily influenced by the kind of jagged leads the Byrds' Roger McGuinn took on the instrument around 1966 and 1967, as well as some keyboards with a classical tinge. Although no musicians are credited on the sleeve, it's been reported that Noony Rickett (who briefly played with Love) is the singer, and while he has a pleasantly light and airy voice, the songs are rather trifling semi-mystical psychedelic observations. A pleasant period sound is crafted here, but it's one that pales in comparison to more heavyweight masters of who worked in the gutsier sectors of this general territory — like the Byrds and Love.

Tour de france

Semester och dåligt väder. Då kan man kolla in touren åtminstone några gånger på eftermiddagen och beräkna ungefärlig målgång. Här är 2 favoritband som gjort videos med cykelanknytning, som en hyllning till den utmärkta TV underhållning som touren är. Jag kan garantera att åtminstone en av de medverkande hade åkt dit efter kisseprovet.