Vanligt folk - pop som pop

Bara för att Magnus post om indie inte helt ska få slå ihjäl spengobloggen med sin stora mängd kommentarer och sitt definitiva anslag. Han glömde väl ändå Pulp i sin uppräkning? Jag minns dem på Tantogården. Det var en av de mest utsålda spelningar jag sett. Jag stod ju till och med på verandan utanför och tittade in genom fönstret. Vill ni verkligen fatta hur fullt det var ska ni betänka att Lokko stod vid fönstret intill. Jag minns dem explodera på Lollipop och Hultsfred men allra mest minns jag första gången jag hörde Common People. Det var på den lilla verandan på vad som väl då kanske fortfarande var Barowiak eller redan blivit Sten Sture i Uppsala. Samma Andres som han vid fönstret spelade den för ett ganska tomt dansgolv och jag togs igen av popmusiken. Det var som Popsicle första gången med den skillnaden att jag nu var full och snurrade med armarna utsträckta. Med Popsicle låg jag bara utslagen på köksgolvet. Golvad av POP. Det där vi kallar indie är ju i sina bästa stunder POP också. Jag tror det var därför Magnus älskade det som var bra. Jag tjatade på Lokko att spela den en gång till och jag tror att jag alltid kommer att vilja dansa till den här.