Två magiska sjuminutare

Jag har ett kluvet förhållande till genren som vi kallar soul. Vissa perioder har jag älskat att upptäcka nya artister och nya undergenrer. Men ibland har jag också känt mig mätt och smått uttråkad när jag tittat på soulskivorna i skivsamlingen. Jag har kommit fram till att jag egentligen inte gillar när det osar svett, när höfterna rullar och när tempot är så up som det kan vara. Jag har kommit fram till att Motown är OK i min bok, att Stax är stelt, torrt och tråkigt. Aretha Franklin och James Brown är intressanta på ett teoretiskt plan, men inget som jag vill lyssna på. Southern soul, ja, Northern soul, nej. Jag har flörtat med funken och känt mig oväntat nöjd vid dessa tillfällen.

Jag har dock alltid känt mig hemma i den romantiska (läs: smöriga) delen av soulen. Philly-soul, Sweet Soul, Quiet Storm, ja, man hör ju på beteckningarna att musiken är underbar. En av de finaste Philly-grupperna, The Stylistics, stod under den fantastiska producenten Thom Bells beskydd. Den änglalika sångaren Russell Thompkins Jr sjöng ljust i förgrunden och backades upp på ett elegant sätt. Jag tänkte här lyfta fram två spår från deras första respektive andra album. Det är låtar som vägrar nöja sig med det sedvanliga treminutersformatet. Nej, här dras låtarna ut in absurdum.

Jag förstår att en del kan tycka att resultatet blir osannolikt tråkigt, men jag tycker att det blir fullständigt hypnotiskt, på gränsen till sinnesutvidgande. Så: stressa av och ta dig tid och lyssna igenom dessa två spår, från början till slut. Låt dig vaggas in i den skoningslösa monotonin och de vindlande orkestreringarna. Låtarna är "People Make The World Go Round" från The Stylistics (1971) samt "Children Of The Night" från Round 2 (1972), två luxuöst producerade album som alltför sällan får sina rättmätiga hyllningar.


boomp3.com


boomp3.com