Popens magi del 3 - Oskuldsfullheten

Jag använder nog oskuldsfullheten i poplåtarnas kärlekstexter som en snuttefilt när det drar kallt, då barnfamiljer knakar i fogarna och somliga skiljer sig, för att sedan snabbt ladda om med någon ny. Andra lyckas lappa och laga det spruckna förhållandet, mycket för barnens skull. Tänk om kärleken och därmed tillvaron kunde fortsätta vara så självklar, enkel och vacker som i en skimrande daggfrisk poplåt.


Clovis Roblaine - Forever True

Jag hörde Forever True först för bara någon vecka sedan när jag kommit över den formidabla powerpop-samlingen Bubblegum The Punk. Det tycktes som om jag för några ögonblick lämnade den verkliga världen då låten nådde refrängen.

Egentligen heter denne Oklahoma-kille Dennis Meehan, men han tog sitt artistnamn efter patienten som genomgick den första hjärttransplantationen i april 1968 i Paris. Hans enda platta The Clovis Roblaine Story från 1979 är till och med mycket svår att finna i hemlandet USA (och då förstås omöjlig att hitta i Sverige). Influenserna på plattan ska enligt vissa hemsidor och bloggar vara hämtade från det sena 50-talet och tidiga 60-talet - den oskuldsfulla popens era - och spänna brett över Buddy Holly, girl groups, Phil Spectors Wall of Sound, doo wop, tidiga The Beatles merseybeat och instrumental surfmusik. Någonstans i Forever True hör jag det välbekanta ekot från Don't Worry Baby av The Beach Boys. Det är inte heller långsökt att dra jämförelser med en annan annan popartist från Oklahoma, nämligen Dwight Twilley.


Dwight Twilley Band - You Were So Warm

Precious To Me

I väntan på att jag grundligt undersöker varför en popmelodi kan vara det bästa som finns, vill jag helt kort uppmärksamma en låt. Den har mycket av det som jag tänker sätta ord på inom kort. Kolla in videon till ljuvliga Precious To Me, där Phil Seymour trånar som ingen annan och släntrar efter en stilig kvinna på det där slängiga sättet som bara ett popsnöre kan. Precious To Me blev i början av 1981 en hygglig hit i hemlandet USA och en riktigt stor framgång i Australien.

Gillar du pop och händelsevis skulle finna hans första platta Phil Seymour i en skivbörs för en tia eller två, så köp den direkt utan att tänka efter. Från första spåret till det sista brinner nämligen Phil av iver att piska upp en feststämning med den livsbejakande och oskuldsfulla typ av popmusik som han själv växte upp till på sextiotalet (Precious To Me är relativt stillsam i jämförelse med de andra låtarna på LPn). Skivan är helt enkelt rapp och lättviktig på ett förbaskat fint vis!

Se också Phil bakom trummorna i Looking For The Magic tillsammans med Dwight Twilley om du hamnat i rätt stämning.

If you’re looking for the magic?

Dwight Twilley Band - Looking For The Magic, 1977:


Idag fick jag för första gången se rörliga bilder på Dwight Twilley Band i ett TV-framträdande som räddats åt eftervärlden. Jag blev alldeles varm i hjärtat av Twilleys naturbarnsutstrålning (som minner om en ung Ted Gärdestad) med sin oförställda glädje och bredvid honom vid trummorna hans stencoole vapendragare, Phil Seymour. Som grädde på moset stod en ung Tom Petty bakom dom och strödde magiskt jingel-jangel med sin Rickenbacker över denna perfekta poplåt. Bättre än så här blir det inte, gott folk!

Jag återkommer snart med en powerpop-special.