Det verkar bara vara rock 'n' roll på Spengo nu. Och det är nästan det enda som gäller för mig nu, fart och fläkt i högtalarna. Jag antar att det är den tiden i livet och på året.
Fun Things - Lipstick (1980)
Fun Things var ett gäng tonåringar från Brisbanes legendariska punkrockscen (även The Saints kom därifrån). Gitarristen och sångaren Brad Shepherd blev senare gitarrist i Hoodoo Gurus. Hans föräldrar bekostade Fun Things EP, som gavs ut strax före upplösningen av bandet. Idag är EPn en av genrens mest eftertraktade vinylbitar. Njut av Lipstick, så mycket ungdomlig garagepunk-energi att det nästan slår över i det komiska.
Det fanns starka band till Australien i Simrishamns-gänget som jag hängde med. De avgudade band som Hoodoo Gurus, The Church, The Saints, The Stems, The Someloves, The Limespiders (särskilt låten Slave Girl) och andra australiensiska band. Jag upplevde att det var nästan som kittet som höll gänget samman. Två av killarna hade faktiskt morsor som kom från Australien (mammorna var gamla barndomsvänner och träffade varsin svensk). En av dessa grabbar hade också växt upp Down Under och han brukade följa cricket-turneringar som pågick i veckor i det gamla hemlandet via australiensiska dagstidningar, som kom fram till stadsbiblioteket i Malmö minst tre dagar senare, dit han promenerade dagligen.
Trots att den övriga rockvärlden, då det blivit 90-tal, riktat blickarna åt andra håll, fortsatte gänget dyrka de australiensiska band som haft sin storhetstid på 80-talet.
Flera av oss, dock inte jag, såg ut som Hoodoo Gurus-sångaren Dave Faulkner gjort i mitten av 80-talet med grop i hakan, långt hår och paisleyskjorta. Självklart hade de ivrigaste aussie rock-älskarna i gänget träffat och festat med centralgestalterna från de dyrkade banden på turné i Sverige. Vi var fruktansvärt starstruck när en lätt nerdekad Chris Bailey flyttade till Malmö (dit vi också flyttat) och började dyka upp på gängets fester. En av killarna från Simrishamn var till och med som gitarrist i en mindre legendarisk upplaga av The Saints i slutet av 90-talet.
Själv var jag väl ingen aussie rock-fanatiker, även om jag också stod under gängets påverkan. Jag kunde emellertid inte motstå de välsnickrade poplåtarna, som ofta framfördes på ett rättframt och hjärtligt sätt. I videorna som jag valt finns en arbetarklass-koppling och det går kanske också fram i musiken (möjligen inte så tydligt i The Go-Betweens fall - ett band som har en sorts elegans).
Jag håller på och kollar upp vad jag tycker om det det som jag lyssnade på, för sisådär 20 år sen, men de senaste åren nästan glömt bort att det fanns. Australiensiska powerpoparna Hoodoo Gurus var inga personliga jättefavoriter, men giganter hos en hel del av de musikintresserade i Simrishamn. Det är nog därför deras två första plattor står i skivhylla. Den tydliga likheten med The Fleshtones i denna låt, från Mars needs guitars(1985), gjorde, att den stack ut, och mig glad. Resten kändes ganska anemiskt även om det finns en del refränger som håller än.