Mikrohöjdpunkter i rockhistorien del 8: M/A/R/R/S - Pump Up The Volume

Du kanske undrar varför jag jämt och ständigt återvänder till tonåren, varför jag inte kan släppa det förgångna och leva i nuet?

Jag kan inte komma ifrån att i tonåren och barndomen hade jag mina häftigaste upplevelser av musik, film och TV, tillsammans med annat som hände i själva livet. Jag var så påverkbar och mottaglig då, allt kändes nytt och oupptäckt. Medvetandet sprängdes gång på gång och ofta minns jag klart och tydligt vad det handlade om. Nuförtiden är jag blasé och kritisk, kan bli skedmatad med fina Spotify-listor och högklassiga YouTube-klipp och knappast något gör intryck, ingenting sätter sig i mitt minne.

Så här i efterhand kan jag tycka 1980-talet var ett ytterst fascinerande decennium, fyllt av kontraster. I yngre tonåren gick jag runt klädd i pastellfärger med dödsångest utlöst av det ständigt hotande Tredje världskriget som skulle göra slut på vår planet med hjälp av kärnvapen. Och om det inte räckte hade det kommit en ny besynnerlig virussjukdom (AIDS) som satte skräck i en trettonårig fobiker som mig. Genom listprogrammet Tracks översköljdes jag av catchy, färgsprakande popmusik och det lindrade ångesten tillfälligt.

Dock måste jag säga att även om hitmusiken ofta var medryckande och melodistark på 1980-talet så var väldigt lite musik svängig. Men en dag då jag var sexton år kom en väldigt nyskapande "låt" i radion. Särskilt nio sekunder ur den skakade om mina grundvalar.


M/A/R/R/S - Pump Up The Volume (UK singelversion 1987)

Pump Up The Volume är en lekstuga till stor del byggd av samplingar, en fest full av frenesi, glädjerusig galenskap och humor! Samtidigt är den så fulländat välgjord och inflytelserik på all dansmusik som kommit efter den. (Läs historien om tillkomsten av Pump Up The Volume och listan över varifrån alla samplingar kom.)

Visserligen hände det så mycket i Pump Up The Volume hela tiden, men klimax inträffade när en extatisk James Brown vid 1:43 skrek "watch me, watch me" och jag kastades in i ett break [1:47] med trummor och percussion som svängde så hårt att det nästan svartnade för ögonen. Jag förstod genast att detta var ett gammaldags, organiskt groove, men först igår tog jag reda på var det kom från.


Kool & The Gang - Jungle Jazz (1975)

Som du hör är detta en instrumental som bygger vidare på den funkiga hiten Jungle Boogie. Imorgon ska jag ut och finna mig minst en platta med Kool & The Gang från mitten av 1970-talet. Feel the spirit of the boogie!

Guilty Pleasures del 3: Yazz & The Plastic Population – The Only Way Is Up

Under åren 1987-89 brukade jag och ett par polare ofta åka till ett stort diskotek på lördagskvällarna. Diskoteket, jag talar om, hette Jägersbo och låg mitt ute på den skånska vischan mellan Hörby och Höör. Där fanns det tre dansgolv. Ett var mycket stort och körde mest Trackshits. Vi dansade aldrig där. Ett golv var "rockdisko" och där fick man veva på knytnäven och spela luftgitarr till exempelvis Joan Jett, Snowstorm och Sweet. Musik som generellt sett var tråkig att dansa till. Där raglade jag bara omkring de gånger jag var full som ett ägg.

De flesta gångerna jag åkte till Jägers var jag emellertid spiknykter och där enbart i syfte att dansa. Mitt favoritgolv var "syntdiskot". Där var ungdomarna inte så bonniga eller "knudiga", det vill säga som raggare men utan raggarbil (en slags paria i mina ögon). Killarna och tjejerna var lite mjukare. Jag kunde där känna mig bekväm där, utklädd i frackskjorta, schackrutiga hängslor och svarta byxor med vida ben.

Där spelades åttiotalets synthits och moderna danshits från England. Skånsk ungdom exponerades också för den nya dansflugan "acid [house]" från ö-riket. Jag brukade ofta ryckas dithän att mina glasögon flög iväg och jag fick krypa bland en stampande skog av ben, för att alltid mirakulöst återfinna brillorna hela.

Egentligen var jag ingen synthare alls. Jag gillade framför allt AC/DC, Def Leppard, Midnight Oil och U2 som sjuttonåring. Skulle inte våga erkänna öppet att jag gillade musiken i "syntdiskot". Men jag älskade att dansa där. Sedan från år 1989, då jag upptäckte en massa engelska, amerikanska, svenska och australiensiska independentband bortom hitlistorna, då åkte min kortlivade vurm för dansmusik genast all världens väg.

Jag vill nämna fem låtar som jag minns med värme från den tiden och det dansgolvet (klicka på låtarna och se videorna):

Yazz & The Plastic Population - The Only Way Is Up
S'Express - Theme From S'Express
MARRS - Pump Up The Volume
Technotronic - Pump Up The Jam
Salt-N-Pepa - Push It