Guilty Pleasures del 3: Yazz & The Plastic Population – The Only Way Is Up
Under åren 1987-89 brukade jag och ett par polare ofta åka till ett stort diskotek på lördagskvällarna. Diskoteket, jag talar om, hette Jägersbo och låg mitt ute på den skånska vischan mellan Hörby och Höör. Där fanns det tre dansgolv. Ett var mycket stort och körde mest Trackshits. Vi dansade aldrig där. Ett golv var "rockdisko" och där fick man veva på knytnäven och spela luftgitarr till exempelvis Joan Jett, Snowstorm och Sweet. Musik som generellt sett var tråkig att dansa till. Där raglade jag bara omkring de gånger jag var full som ett ägg.
De flesta gångerna jag åkte till Jägers var jag emellertid spiknykter och där enbart i syfte att dansa. Mitt favoritgolv var "syntdiskot". Där var ungdomarna inte så bonniga eller "knudiga", det vill säga som raggare men utan raggarbil (en slags paria i mina ögon). Killarna och tjejerna var lite mjukare. Jag kunde där känna mig bekväm där, utklädd i frackskjorta, schackrutiga hängslor och svarta byxor med vida ben.
Där spelades åttiotalets synthits och moderna danshits från England. Skånsk ungdom exponerades också för den nya dansflugan "acid [house]" från ö-riket. Jag brukade ofta ryckas dithän att mina glasögon flög iväg och jag fick krypa bland en stampande skog av ben, för att alltid mirakulöst återfinna brillorna hela.
Egentligen var jag ingen synthare alls. Jag gillade framför allt AC/DC, Def Leppard, Midnight Oil och U2 som sjuttonåring. Skulle inte våga erkänna öppet att jag gillade musiken i "syntdiskot". Men jag älskade att dansa där. Sedan från år 1989, då jag upptäckte en massa engelska, amerikanska, svenska och australiensiska independentband bortom hitlistorna, då åkte min kortlivade vurm för dansmusik genast all världens väg.
Jag vill nämna fem låtar som jag minns med värme från den tiden och det dansgolvet (klicka på låtarna och se videorna):
Yazz & The Plastic Population - The Only Way Is Up
S'Express - Theme From S'Express
MARRS - Pump Up The Volume
Technotronic - Pump Up The Jam
Salt-N-Pepa - Push It
De flesta gångerna jag åkte till Jägers var jag emellertid spiknykter och där enbart i syfte att dansa. Mitt favoritgolv var "syntdiskot". Där var ungdomarna inte så bonniga eller "knudiga", det vill säga som raggare men utan raggarbil (en slags paria i mina ögon). Killarna och tjejerna var lite mjukare. Jag kunde där känna mig bekväm där, utklädd i frackskjorta, schackrutiga hängslor och svarta byxor med vida ben.
Där spelades åttiotalets synthits och moderna danshits från England. Skånsk ungdom exponerades också för den nya dansflugan "acid [house]" från ö-riket. Jag brukade ofta ryckas dithän att mina glasögon flög iväg och jag fick krypa bland en stampande skog av ben, för att alltid mirakulöst återfinna brillorna hela.
Egentligen var jag ingen synthare alls. Jag gillade framför allt AC/DC, Def Leppard, Midnight Oil och U2 som sjuttonåring. Skulle inte våga erkänna öppet att jag gillade musiken i "syntdiskot". Men jag älskade att dansa där. Sedan från år 1989, då jag upptäckte en massa engelska, amerikanska, svenska och australiensiska independentband bortom hitlistorna, då åkte min kortlivade vurm för dansmusik genast all världens väg.
Jag vill nämna fem låtar som jag minns med värme från den tiden och det dansgolvet (klicka på låtarna och se videorna):
Yazz & The Plastic Population - The Only Way Is Up
S'Express - Theme From S'Express
MARRS - Pump Up The Volume
Technotronic - Pump Up The Jam
Salt-N-Pepa - Push It
2 kommentarer:
Tacka vet jag Georg Jacksson original av The Only Way Is Up
Är du en dansande man?
Skicka en kommentar