Del 3: Tio goda skäl att gilla The Only Ones!
Det är något speciellt med band eller artister som under en ganska kort period hann ge ut två-tre plattor och en handfull singlar. Jag menar att det finns en tjusning i detta om den samlade produktionen till stor del är lysande. Det finns för skivsamlaren en charm i att det är behändigt att handskas med sådana band eller artister. Det är fascinerande med de som brinner eller glöder intensivt under några år för att sedan dö, försvinna eller upplösas plötsligt.
Ett lysande exempel på allt detta är The Only Ones som fanns mellan 1976 och 1981. Ofta försöker man bunta ihop bandet med den tidens new wave. Men det känns alltid lite fel att göra det. The Only Ones musik är svår att stänga in i en genre även om deras låtar alltid är omisskännliga. Förutom deras egna alster så spelade de (fullt logiskt) även på Johnny Thunders trevliga platta "So Alone" från 1978.
Jag köpte den engelska gruppens andra pärla till skiva "Even Serpents Shine" när jag var nitton eller tjugo och har lyssnat regelbundet på The Only Ones sedan dess. För de som bara är ytligt bekanta med dem så vill jag säga att det finns mer att hämta än kultklassikern "Another Girl, Another Planet". Börja till exempel med CD-samlingen "The Immortal Story". Här kommer slutligen tio goda skäl att gilla De Enda:
Lovers Of Today (77)
Another Girl, Another Planet (78)
The Whole Of The Law (78)
City Of Fun (78)
It's The Truth (78)
From Here To Eternity (79)
Flaming Torch (79)
Out There In The Night (79)
Curtain For You (79)
Why Don't You Kill Yourself? (80)
8 kommentarer:
Och i en rättvis värld så hade Only Ones låt Happy Pilgrim varit en jättehit.
Hurra! Det finns någon där ute som visar ett engagemang kring The Only Ones. Jag tar fram skivan och ger "Happy Pilgrim" en ny chans. Sen lovar jag att återkomma.
Glöm inte heller bort No Peace For The Wicked eller OH Lucinda med den sköna undertiteln (love becomes a habit). Och om jag tänker efter riktigt ordenligt så finns det inte en enda dålig låt med The Only Ones. Har missbrukat The Only Ones 26 år nu eller Peter Perret så har Peter Perret missbrukat mig :-O I första upplagan av Babyshambles så ingick f ö Peter Perrets båda söner, så ibland faller inte päronen långt ifrån trädet. Babyshambles är nog f ö det enda band som kommit fram under 2000-talet som jag riktigt gillar ända in i ryggmärgen, men så faller jag alltid för elaka typer med Johnny Thunders-komplex istället för mesar som vill vara den nye Phil Collins eller Peter Gabriel.
You´ve got to pay. Otroligt bra. Grymt slirigt solo.
Lyssnade faktiskt på dem så sent som igår till matlagningen.
Men hur man är vrider och vänder så är det "Another girl..." som ger dem en plats i evigheten. Introt. Febern. Oj.
Härligt Kritan, att du har sökt dig bakåt i arkivet och hittat till en gammal favoritgrupp. Bloggar är som väldiga isberg, det mesta finns där under ytan.
The Only Ones musik kommer jag alltid att återvända till.
letar efter lite ny musik så passar på att be om tips här.
band att rekommendera till någon som dyrkar the only ones?
Två fina skivor jag kommer omedelbart kommer att tänka på, som på något sätt låter besläktade med The Only Ones, är de samtida The Soft Boys och deras platta från 1980, "Underwater Moonlight" samt The Auteurs debut "New Wave" från 1993. Nutida musik har jag tyvärr ingen koll på.
jag har alltid gillat only ones,vill även tillägga att David Peels session med bandet är djävligt bra. Inspelad på 8-kanalig bandspelare.
Skicka en kommentar