The Ides Of March - andra kapitlet

Jag var nyfiken på att höra hur The Ides Of March utvecklades, efter att ha diggat gruppens sextiotalssinglar genom samlingen Ideology [Sundazed 2000]. Men det fanns ett ord som hindrade mig. Jazzrock. Jag hade nämligen läst att musiken skulle ligga ganska nära band som Blood, Sweat & Tears och Chicago, efter att The Ides Of March rockat till sig och tagit in en blåssektion. Trots mina gamla skygglappar tog jag mod till mig och köpte albumet Vehicle. Det handlade ändå bara om ett par tior.

boomp3.com

Sommaren 1970 var titelspåret en monsterhit hemma i USA. Det var ångande soulrock med fullt ställ. I övrigt var större delen av den ganska varierade skivan inte heller direkt skräckinjagande, förutom två förfärliga kvasi-progressiva svulstiga åttaminuterslåtar. Min personliga höjdpunkt är Home som påminner om de stora dramatiska balladerna som The Righteous Brothers gjorde under Phil Spectors ledning i mitten av sextiotalet.

boomp3.com

Jag kan verkligen reta mig på de skygglappar man fick om man som ung fostrades musikaliskt genom indie, new wave och punk. Så mycket dogmer, så mycket musik som var bannlyst. Nästan tjugo år senare velar jag fortfarande ofta med skivor jag är nyfiken på, men som är behäftade med någon genrebeteckning som skaver.

Vad hände med The Ides Of March då? De gjorde i början av 70-talet en rad singlar och tre album till (som jag inte har hört), vilka inte kom i närheten av de framgångar som Vehicle hade gett. Frontfiguren Jim Peterik bildade gruppen Survivor, som brukar falla under den ännu värre beteckningen AOR (adult-oriented rock). Mest kända är de för en av 1982 års största hits Eye Of The Tiger, ledmotivet till Rocky III.

The Ides Of March - första kapitlet

Min äldste son hade nyss fyllt två. Hans lena kind var ännu babyrund mot min axel. Jag dansade med honom i famnen framför stereon. Mitt fadershjärta skälvde. Jag kände hur hans lilla kropp slappnade av fullständigt. Men öronen var alerta. Som vanligt spelade vi trumpetlåten före sagoläsningen och nattningen. Han älskade den vemodiga trumpeten i en sextiotalslåt som jag en gång bara spelat i förbigående. Nu fastnade även jag för den.

boomp3.com

Var det på grund av att ett instrument tydligt dominerade låten som han tyckte om den? Eller fanns det något annat som tilltalade honom? Jag funderade på om barn uppfattar musik i moll som något ledset och dystert redan från början eller om man lär sig förstå den känslomässiga innebörden så småningom. Om min gosse var ledsen så kunde bara trumpetlåten lugna honom igen.

Lite förnöjt tänkte jag att min son kommer att ha udda referensramar när han blir gammal nog att börja snacka musik med sina jämnåriga, nästan som ett Amish-barn ur populärkulturell synvinkel.

The Ides Of March från Chicago fick bara en lokal hit med debutsingeln You Wouldn’t Listen, trots att den faktiskt är en av sextiotalets mest oemotståndliga poplåtar. Ett steg i en ny riktning för bandet var My Foolish Pride, en singel från hösten 1967. Nu kom blåsinstrumenten in och låten kan betraktas som en slags brygga mellan den harmonistinna sextiotalspopen och den souliga jazzrock som skulle bli gruppens nya varumärke i början av sjuttiotalet. Fortsättning följer...