Tunga gator

Jag har en gammal klasskamrat från gymnasietiden som numera bor i Colorado i USA. Han är framgångsrik advokat i handelsrätt och undervisar även i juridik, en respekterad samhällsmedborgare och familjefader. Dock älskar han en massa heavy metal (särskilt Slayer) och hårdrock (särskilt AC/DC) precis lika mycket som i tonåren. Då tapetserade han både väggar och innertak med hårdrocksaffischer i sitt pojkrum hemma i Simrishamn.

Ibland dyker småfåniga funderingar upp i min hjärna. Ponera att en ny stadsdel byggs i en större svensk stad i framtiden. Tänk att en gammal metal-älskare leder namnberedningen i stadsbyggnadsnämnden och lyckas driva igenom sina gatunamnsförslag i kommunfullmäktige.

Folk flyttar in i de nybyggda flerfamiljshusen på Grindecoregatan, Sludgestigen eller Thrashstigen. De mer åtråvärda bostadsrätterna hittar man på Blackmetalbacken. Få har dock råd med paradvåningarna på Rob Halfords Boulevard. Tänk att hoppa in i en taxi och vilja bli körd till Udo Dirkschneiders Väg. Eller att förklara, då man bestämmer mötesplats med polaren, att puben ligger en bit upp i Lita Fords Gränd.

Slutligen klassisk heavy metal av bästa märke och årgång.


Judas Priest - Freewheel Burning (1983)