En fantastisk poplåt kan i all sin enkelhet vara det absolut bästa som finns. Och jag har efter månader av funderande kommit fram till att popens magi inte går att förklara i ett enda inlägg. Själva begreppet pop är för brett och mångfacetterat för att famna, så jag får dela upp mina resonemang i flera delar med olika teman.
Det centrala i en poplåt är självfallet melodin, som backas upp av harmonier och sound. Men vi får inte glömma ramarna, själva popformeln, som melodin kan röra sig inom med närmast oändlig variation, men också med nödvändig upprepning. Här finns detaljer som bjuder in eller rättare sagt hooks som fängslar. Det går kanske aldrig att göra sig fri från melodin igen. Vi talar om musik försedd med hullingar och jag hävdar att detta är den starkaste kulturyttring som existerar.
Jag är svag för skönhet, det spröda och graciösa. Även det vardagliga och banala får ett slags skimmer kring sig. Skulle jag försöka visualisera popens magi, så skulle jag likna den vid ett prisma genom vilket världen ser vackrare ut. Vem behöver inte det i vårt cyniska samhälle? Den här musiken utger sig aldrig för att visa världen som den är. Popen handlar alltid om eskapism. Den rör sig i känslornas universum, den kittlar fantasin och ger associationer. Ur det gråa framträder alla färger bredvid varandra tydligt som i ett spektrum.
En låt som sammanfattar mina resonemang, inte bara musikaliskt utan även i sin text, är The West Coast Pop Art Experimental Bands kristallklara Transparent Day:
boomp3.com
Även om grabbarna i det här popbandet kom från det somriga Los Angeles, frammanar låten alltid känslan av en kall vinterdag med hög klar isblå himmel och ett nästan outhärdligt ljus från den reflekterande vita snön. Kanske beror det på att jag hörde Transparent Day första gången en vintrig februaridag.
boomp3.com
En aprilsöndag för många år sedan drabbades våren av ett rejäl bakslag. Det gick inte att se hagarna och åkrarna i Raskarum utanför fönstret för alla stora tunga snöflingor. Samtidigt spelade min polare det nyazeeländska popbandet The Chills för mig och låten Rolling Moon från singelsamlingen Kaleidoscope World. Förhållandena var idealiska för att jag skulle drabbas av denna låt. Den spritter för evigt av liv och ungdomlig glädje. Jag tänker mig alltid ett gäng ystra riddare som drar ut på sagoäventyr över de böljande vårgröna bergen på Sydön.
boomp3.com
Men i walesiska Gorky's Zygotic Myncis undersköna Stood On Gold övergår en oförglömlig sommar omärkligt i höst. Hela plattan How I Long To Feel That Summer In My Heart präglas av den stämningen. En intensiv men flyktig romans stannar kvar i minnet när badturisterna åkt hem igen, havsvattnet blir kallt och vädret grått. Och livet går vidare.
Pop Art Toasters var en kortlivad supergrupp med Nya Zeelands popelit och de gav bara ut en femspårs-EP med covers av relativt obskyr sextiotalspop. En sångarna i den här konstellationen var Martin Phillipps från den högt skattade gruppen The Chills (se en video med dem).
