It’s a hard world for little things
”Movies bore me, especially my own”, hävdade Robert Mitchum, men tog sig ton gjorde han gärna. Både på och utanför vita duken; de två lp, varav en calypsoplatta (!), som kom under hans livstid är väl värda att ha i skivhyllan. Nedan sjunger Mitchum ett slags duett med forna stumfilmsstjärnan Lillian Gish i gospeln Leaning On The Everlasting Arms, hämtad från Charles Laughtons onda saga Trasdockan (1955): en av de obehagligaste, vackraste filmer som någonsin har gjorts.
Leaning, leaning, safe and secure from all alarms
Leaning, leaning, leaning on the everlasting arms
What a fellowship, what a joy divine
Leaning on the everlasting arms
What a blessedness, what a peace is mine
Leaning on the everlasting arms
2 kommentarer:
Japp, förmodligen även den BÄSTA film som någonsin skapats.
Det finns nästan inget ont att säga om denna filmernas film.
Juste sångare var han också. Inte fantastisk. Men charmig och härligt nonchalant.
"Leaning On The Everlasting Arms" har man hört åtskilliga band och artister tolka. Den här är nog den mest kusliga.
Ja, en skitbra film. Vacker och ondskefull på samma gång. Första filmen jag köpte på DVD:)Vet inte om det var du eller Måns som tipsade mig om den, men jag är jävligt tacksam!
Skicka en kommentar