Undertecknad brukar inte sällan lyfta fram de underbara 60- och 70-talen när det gäller musik. Och visst, det är inte mycket som slår den populärmusik som spelades in mellan, säg, 1967 och 1973. Även Spengo verkar främst uppehålla sig i dåtiden, med en och annan avstickare mot nyare marker. Jag tar inte direkt på mig något ciceron-skap här, utan tänker bara helt enkelt plita ner några rader om fem låtar som kom förra året.
Först ut är amerikanen Sam Beam, i Iron And Wine, som med sin "Peace Beneath The City" skapar en suggestiv, sugande stämning som helt klart närmar sig ett psykedeliskt uttryck. Jag har en teori om att många band går bort sig i alltför många ackordbyten. Ibland är det effektivare att mala på i samma stuk och låta sången göra jobbet vad gäller det melodiska. Detta fenomen är Iron And Wine ett utmärkt exempel på.
Undertecknad brukar inte sällan lyfta fram de underbara 60- och 70-talen när det gäller musik. Och visst, det är inte mycket som slår den populärmusik som spelades in mellan, säg, 1967 och 1973. Även Spengo verkar främst uppehålla sig i dåtiden, med en och annan avstickare mot nyare marker. Jag tar inte direkt på mig något ciceron-skap här, utan tänker bara helt enkelt plita ner några rader om fem låtar som kom förra året.
2 kommentarer:
Vilka kanonlåtar, tack så mycket de har snurrat i kökstereon hela dagen. Är själv dålig på att hänga med, har inte hittat någon bra kanal som går att lita på vad gäller ny musik. Men skall kolla upp både Rachel Unthank och PG six. Wyatt står redan på listan. Återkom gärna med liknande poster.
Rachel Unthank & The Winterset låt fick mig att bara sitta och gapa. Helt hypnotiskt från början till slut. Var inne på deras myspacesida (http://www.myspace.com/rachelunthank) och allt lät väldigt bra i mina folktillvända öron.
Skicka en kommentar