The Four Seasons - December, 1963 (Oh, What A Night)
Popgruppen från New Jersey fick sitt genombrott i början av 60-talet. Liksom för The Beach Boys, var The Four Seasons omisskännliga varumärke vättentät fyrstämmig sång, där Frankie Valli kunda flyga högt över de andra stämmorna i falsett. Trots att de hade doo wop-rötter, var de ett riktigt popband som själva trakterade instrumenten. De var ett av få band från tiden före The Beatles genombrott, som lyckades behålla sin popularitet under The British Invasion. Eftersom de aldrig var kritikerfavoriter verkar de idag vara så gott som bortglömda.
Det finns en skatt att finna i The Four Seasons digra produktion. Jag har bland annat upptäckt att låtar som jag redan håller kära, till exempel Working My Way Back To You med The Spinners och Beggin' med Timebox, ursprungligen varit singlar av The Four Seasons.
The Four Seasons - December, 1963 (Oh, What A Night) från 1975
Det var alltså inte bara veteraner som Bee Gees som fick en ny renässans när discomusiken erövrade världen i mitten av 70-talet. Jag vill tillägna December, 1963 (Oh, What A Night) till alla ni som längtar innerligt efter att inta dansgolvet igen, som latent har disco i blodet.
5 kommentarer:
Pappy Dappy! Jättekul att du bloggar om denna låt! Jag älskar den! Grymt happy-sväng, svårt att stå still. Bob Gaudio och Jake Holmes som skrev låtar till Four Seasons som denna ghorde även det MYCKET VACKRA albumet
Watertown med Frank Sinatra 1969 som inte alls låter som han brukar göra utan mer som Glen Campbell, Jimmy Webb etc. Rekommenderas också jättevarmt, ska blogga om den sen. Broder, vi surfar sannerligen på samma våg!
Mats
Helt okej låt. Fast inte lika bra som Ace Frehley's "New York Groove".
Jag är förstås familjär med och tycker också mycket om "Watertown"! Är det någon som även borde skriva om det albumet så är det Jonken. Jag tror det är hans absoluta favoritalbum alla kategorier.
Jämförelsen med Ace Frehley's "New York Groove" (som tyvärr är ganska stel) går bort.
magnus - Jaha. Tyckte de påminde om varandra en smula.
Som du säger Magnus så är de bortglömda och underskattade. Men jag föredrar nog 60-tals låtarna framför denna, lite stelt styltig melodi.
Skicka en kommentar