onsdag 30 januari 2008

The Cool Ruler

Oj, det här inlägget har varit a long time coming. Nu när både M och M har "tjatat på mig" är det väl äntligen dags. Varför har det tagit så lång tid? Jag vet inte. Kanske är ämnet mig så kärt att jag inte hittat rätt ingång. Kanske har jag bara varit lat. Det är troligtvis en combo av båda anledningarna.

Jamaika är en liten ö med mycket talang. Den talangen stavas inte bara till Bob Marley även om han är den klarast lysande stjärnan på reggae-himlen. Men i skuggan av Den Store finns hundratals andra fenomenala artister. En av mina stora reggae-favoriter är då förstås Gregory Isaacs, The Cool Ruler, Mr Isaacs.

Gregroy Isaacs har likt många andra reggae-snubbar (det är mest snubbar i den jamaikanska musikbranschen) varit enormt produktiv. En sökning på Allmusicguide visar på en nästan oändlig rad utgåvor, såväl "originalplattor" som samlingar. Fram till mitten/slutet 80-talet gjorde Gregory Isaacs lite fel. De flesta skivor som jag har hört från den perioden håller hög klass. Därefter gick Gregory Isaacs in i ett ganska tungt kokainmissbruk, vilket gjorde musiken lidande. Rösten fick också ta en del stryk.

Det är ju förstås bara tragiskt då Gregory Isaacs ÄR rösten. Gregory Isaacs låter nästan nochalant när han levererar sina låtar men han har, likt min andra stora sångarfavoriter Sinatra och Elvis Presley, en förmåga att gjuta in känsla i varje stavelse i sina texter. Gregory Isaacs har en trängtande ton i sin röst som får ner mig på knä varje gång.

Den låt som fick mig att fastna för Gregory Isaacs och att inse styrkan i hans röst är en cover på Tyrone Davis´ Can I Change My Mind.
Tillsammans med toastaren Trinity kramar Gregory Isaacs ut varje uns av känsla i låten. Can I Change My Mind finns med på det omistliga samlingen My Number One . My number One är en bra start för den Isaacs-intresserade.

En klassiker i Gregory Isaacs-katalogen är ju annars Night Nurse. Den SKA banne mig finnas i alla musikintresserades hylla! I titellåten croonar Gregory Isaacs om att han har feber och den ende som kan cure the fever är nattsköterskan. Låten är lika delar tacky som charmig. Som helhet är Night Nurse en av Gregory Isaacs bästa låtar och resten av skivan håller också väldigt hög klass.

Ska man sedan fortsätta att botanisera i Gregory Isaacs tycker jag att man också bör ha dancehall-rökaren Red Roses For Gregory. Red Roses For Gregory är Gregory Isaacs definitiva inträde i det moderna soundet inom reggaen. I slutet av 70-talet och början på 80-talet skedde en musikalisk revolution på den lilla västindiska ön.

Producenterna på ön hade så sakta börjat upptäcka den digitala tekniken, en teknik som var lätt att hantera men också väldigt billig i jämförelse med att hålla ett husband. Eftersom cash is king på Jamaika, där det i första hand handlar om att kränga skivor till massorna, blev musikindustrin digitaliserad blixtsnabbt.

Det hade ju i och för sig inte betytt någonting om inte massorna hade köpt skivorna. Men det gjorde dom. Det nya digitala, hårda soundet passade det hårdnade klimatet i samhället.

Red Roses For Gregory presenterar en Isaacs i toppform och hans ljusa stämma står i fin kontrast till de hårda beatsen i produktionen. Det mjuka och det hårda finns även med textmässigt, där den rootsiga Rumours står sida vid sida med det softa titelspåret.

Ja, jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst och skriva om Gregory Isaacs men det får räcka här, med de här tre fina skivorna. Lycka till med lyssningen!

Eller förresten! Jag avslutar med ett klipp på Gregory live också. Jag visste inte förrän helt nyligen att Gregory Isaacs var en sådan publikdomptör. Kolla in det här från Brixton Academy 1984. Jag ber om ursäkt för den usla kvalitén på klippet men kolla in sviden.

4 kommentarer:

Magnus S sa...

Varmt välkommen tillbaka på redaktionen, Jonken! Härligt! Jag är lite nyfiken på varför du som är en enorm reggaeälskare stavar Jamaica på tyskt vis med -k?

Jonken sa...

Jamaika... Det är lite snyggare så ;-)

Magnus S sa...

Utmärkt svar!

Christer sa...

Jamaika stavas Jamaika på svenska, kan bero på det också ;)

Och sedan... Jag gillar att läsa allt om Gregory. Så, tack för lässtunden jag fick. Gregorys guldperiod är helt klart från början av 70-talet fram till -89 cirka. Under 90-talet blev skivorna mer ojämna men det finns en hel del guldkorn som är skapade under 90-talet. Under 2000-talet har han släppt färre skivor men även här finns en hel del guldkorn. Ett par skivor håller allt från bra klass, till hög klass men nog ingen låg klass.
Favoriten de senaste två åren är Mi name Gregory, guld-låt! Nya, osläppta, Forgive är också en skön låt. Ska bli intressant att höra den när den till slut släpps(efter mixningar etc).
Han har precis(23/3)avslutat en mycket lyckad USA-turné och är nu hemma på Jamaika för att vila upp(och spela in)innan han beger sig till Sydamerika och därefter vidare till Europa och Afrika för turnérande.