fredag 1 augusti 2008

Guilty pleasures del 9: Hall & Oates - Alone Too Long


Albumet Daryl Hall & John Oates från 1975 var genombrottet för duon från Philadelphias medelklassförorter. På plattan fanns den första av en lång rad stora hits, Sara Smile. Daryl och John hade själva doo wop- och soulrötter och de omfamnade här hemstadens framgångsrika philly soul, men i en ganska slick och ledig egen tappning. På det silvriga omslaget var de båda polarna uppsminkade så till den grad att den blonde Daryl såg ut som supermodellen Jerry Halls tvillingsyster.

Med minnen av den omaka och lite töntiga duon med ett par plastiga hits från de uppkavlade kavajärmarnas 80-tal - till exempel Maneater - så fanns det länge ingen anledning för mig att undersöka Hall & Oates skivutgivning heller. Men när sedan Spengo-medarbetarna Mattias och Mats L (oberoende av varandra) visade sig digga de tidiga plattorna blev jag också nyfiken.


Hall & Oates - Alone Too Long

Jag kanske fabulerar, men så här kan det ha varit...
I fotostudion med en uppbyggd cool och futuristisk miljö, som påminner om en passage på ett rymdskepp, ska Hall & Oates plåtas inför lanseringen av plattan:

Daryl Hall: John, ska du också ha din lackoverall?
John Oates: Nä Daryl, jag skiter i overallen faktiskt.
Daryl Hall: Men vad ska du ha på dig då?
John Oates: Jag tänkte vara som jag är, sådär naken och råsexig...
Daryl Hall: Skitbra idé! Var är fotografen? Nu kör vi.


Ett halvår senare sitter sjuttonårige Prince Rogers Nelson i pojkrummet hemma hos den snälla fosterfamiljen Andersons i Minneapolis med nyinköpta Daryl Hall & John Oates. Han tar av Sly & The Family Stones Small Talk med den sönderspelade låten Loose Booty [klicka och lyssna] från skivtallriken och lägger på nyinvesteringen istället. Då glider textarket ur fodralet och landar mjukt på heltäckningsmattan med baksidesbilden uppåt.

Han plockar upp arket och begrundar den häftiga bilden ett bra tag. Men han vänder sedan blicken mot den snurrande vinylskivan och lyssnar uppmärksamt när han hör Daryls falsett i Out Of Me, Out Of You.


Hall & Oates - Out Of Me, Out Of You

5 kommentarer:

spengochrille sa...

Riktigt bra det här Magnus. Så där lite lagom tillbakalutat och svalkande som det bör vara på sommaren.

Mats L sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Mats L sa...

Asbra så klart, föga förvånande. Tycker öppningsspåret Camellia är betydligt bättre, en gjuten feel-good hit! Plattan Abandoned Luncheonette (!) från '73 är nu så pass sönderspelad hos mig att jag snart får hitta ett nytt ex. Wild weekend!

Martin sa...

Nu fick ni mig att spela Abandoned Luncheonette igen och trots att jag aldrig kommer att ta VM-guld i falsettdiggande så är det bara att hålla med om att det är en bra platta.

Jonken sa...

Oj, vilken bra skiva! Tack för tipset, Magnus! H & O är ett av de där banden som har oförtjönt dåligt rykte tycker jag.

/Jonas