
Jag vill inte släppa The Kinks riktigt än, inte förrän jag påmint om deras enorma betydelse som rockband också. Det är kanske för att också påminna mig själv att jag en gång tiden själv brukade få full utväxling av rock, innan jag snöade in på mjäkig musik. Visst börjar mitt pophjärta bulta redan när jag hör namnet The Kinks. Jag kan sälla mig till finsmakarna och tala i tungor om det pastoralt engelska, music hall-tradition, de nostalgiska tillbakablickarna och de vardagsnära klasskildringarna när The Village Green Preservation Society förs på tal. Men det finns en annan sida av The Kinks som jag älskar precis lika mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar