Det här är min Ted!

Ted Gärdestad är en artist som hyllats i omgångar av den svenska artisteliten. Många av hans slitna slagdängor har också riskerat att bli just slitna, eller snarare utslitna. Själv har jag inte brytt mig om honom nämnvärt, kanske på sin höjd tänkt att han säkert gjort en del bra låtar, som med sina förmodat mjuka och melodiskt följsamma inslag säkert vore värda att lyssna på. Men jag har aldrig haft någon riktig inkörsport.

Men nu i sommar plockade jag på mig ett par cd med Ted: albumen Upptåg (1974) och Franska kort (1976). Tio kronor styck på en loppmarknad. Jag tänkte att de säkert kunde roa en stund i bilstereon, samtidigt som jag kunde kolla in några mer sällan hörda albumspår på kuppen.

Franska kort är den skiva som jag lyssnat mest på, trots att omslagsdesignen får en att sucka och önska att karln hade haft lite bättre rådgivare. Skivan innehåller hits som "Angela", "Chapeau-Claque" och "Klöversnoa", varav åtminstone de två sistnämnda rätt ofta flödade ur barndomshemmets melodiradio under senare delen av 70-talet.

Om jag struntar i de myter och historier som kretsar kring Ted och hans karriär och istället nyktert försöker analysera musiken jag hör så upptäcker jag en del nya infallsvinklar, eller i varje fall sånt som anknyter till mitt eget musikaliska bagage. Hans många låtar i good time-stil närmar sig den music hall-tradition som Paul McCartney och Ray Davies förde vidare i The Beatles respektive The Kinks. Framåt pekar han såklart mot svenska artister som Jakob Hellman och, i viss mån, Lars Demian.

boomp3.com

Men lyssnar jag på den andlöst vackra balladen "Helt nära dig" så hör jag även softrock av högsta klass. Låten rör sig faktiskt exakt i samma sockersöta landskap som David Gates var med om att skapa hos supermjukisarna Bread. Ljus, känslig sång, sirapslen melodi, stråkarrangemang och glittrande (sentimentala) harmonier. Ja, "Helt nära dig" kan nog faktiskt mäta sig med de bästa Bread-låtarna (for what’s its worth).

För den som sörjer att sunshine- och barockpopen aldrig riktigt fick fotfäste bland svenska artister, så bjuder jag här även på den rikt orkestrerade "Ring Ding Dingeling Dae". Och, jistanes!, doftar den inte klassisk harmonypop så det sjunger om det! Detta skulle ju soundmässigt kunna vara Sagittarius eller The Millennium. Nästan i alla fall. Eller någon Hollies-låt från "Evolution" eller "Butterfly".

boomp3.com

Så kan man göra Ted till sin.