lördag 16 februari 2008

Guilty Pleasures del 7: Bonnie Tyler - Total Eclipse Of The Heart

Det här har inte med nostalgi att göra. Jag har inga gamla minnen till Total Eclipse Of The Heart och var inte ens speciellt förtjust i låten då den stormade upp på förstaplatsen på världens hitlistor i början av 1983 och räddade Bonnie Tyler undan ett öde som one hit wonder. Men under en barnvagnspromenad härom året i en skogsdunge i utkanten av Hagsätra, med min yngste son sovande i vagnen, fann jag mig själv nynnande, gnolande och till slut inlevelsefullt sjungande på fraser ur låten.

I really need you tonight, forever's gonna start tonight
Forever's gonna start tonight


Tänk dig en stor man i skogen gående bakom en barnvagn. Han är närmare 190 cm lång och väger ungefär 100 kilo. Han bär skägg och glasögon och är iklädd en mörkblå parkas samt har en ocool toppluva på huvudet. Mannen försöker härma Bonnie Tylers sargade röst. Hans ansikte är plågat då han kastar tillbaka huvudet med total utlevelse för att kvidande ropa ut textrader på halvtafflig engelska mot den grå himlen. Åsynen borde vara nog för att stressa ihjäl ett stackars rådjur som haft oturen att befinna sig i närheten.

Varför övermannade Total Eclipse Of The Heart plötsligt mig i skogsdungen? Kanske behövde jag tänka på något som stod i kontrast till det familjelivets ständiga vardag (förtvivlad gråt under dagislämning, bajsblöjor, fiskpinnar med ris, kolikskrik på nätterna, sur kärring i kassan på ICA, rigida dagsrutiner, mjölkspyor, blodpudding, ödsliga lekplatser, astrött grinig partner, Marabou Frukt & Mandel för att fira att ungarna äntligen somnat på kvällen). Möjligen ville jag glänta på dörren till en dimension där det pågår en ständig kamp mellan mörker och ljus, en dramatisk sinnevärld där känslorna når orkanstyrka - låtskrivaren, pianisten och producenten Jim Steinmans universum. Hans musik är till form och uttryck faktiskt större än livet självt.

När Jim Steinman för ett par år sedan besökte Richard Wagners grav i den tyska staden Bayreuth, stod han orörlig och knäpptyst i 1½ timme för att visa sin vördnad för sin store förebild. En normal människa hade kanske tagit en tyst minut. Det säger mycket om Steinman och hans musik. Mest känd är han som mannen bakom Meat Loaf och dennes svulstiga rockopera-album Bat Out Of Hell och Dead Ringer. Mindre känt är att Steinmans gotiska stämningar ledde till att han anlitades att samarbeta med Sisters Of Mercy i slutet av 80-talet.



Powerballadernas powerballad Total Eclipse Of The Heart lever verkligen upp till uttrycket bombastisk. Låtens raffinerade uppbyggnad spränger popformatet i bitar med blixtar och dunder. Jag är särskilt förtjust i hur Bonnie rytmiskt sjunger de späckade fraserna i verserna och ger låten en framåtrörelse. Hennes röst skär som en sågklinga då klimax närmar sig.

I don't know what to do and I'm always in the dark
We're living in a powder keg and giving off sparks


Själva videon förtjänar också ett omnämnande. Det görs inte såna här videor längre. Nattetid driver Bonnie, iförd morgonrock, omkring i en gammal internatskola för unga killar. Det dyker upp grabbar som idrottar, ninjor och korgossar i mässkrud som det lyser ljusblått ur ögonen på. Videon är precis som en konstig dröm, osammanhängande och ologisk. Man vaknar upp på morgonen och funderar över vad det hela handlade om.

4 kommentarer:

spengochrille sa...

Min inre bilden av dig sjungades Total eclipse of my heart i skogen, är stor humor och gör mig mycket glad.

mrdantefontana sa...

Jag instämmer med emfas. Denna bild ur ditt vardagsliv gör mig omåttligt glad (och en smula oroad ...).

Jo, videon är sannerligen ett kapitel för sig!
Om jag inte vetat bättre hade jag trott att denna visuella smällkaramell varit ett gemensamt projekt utfört med stor ambition av Dario Argento och The Comic Strip.
När Bonnie lyfter armarna mot skyn i desperation och vädjan blottandes sitt gråtande hjärta och innerligt kväker ur sig "I relly need you tonight" är det väldigt nära att jag får en religiös upplevelse.
Kampen mellan mörker/ljus/ och ont/gott är monumentalt gestaltat i detta total krescendo av känslor och klichéer.

Jag vill även minnas Bonnies framträdande med detta stycke musik i Nöjesmaskinen. Underbar visuell tolkning av Total Eclipse även där.

Pål Kanoli sa...

Jag kan känna igen mig i "den ständiga vardagen", men riktigt så utmattad att jag skulle hemfalla åt "Total eclipse..." är jag nog inte. Jag känner med dig, Magnus!

Magnus S sa...

Var inte oroliga! Jag är bortom fasen att plötsligt vara tvåbarnsförälder då den lille bebisen hade kolik, storebror var 2½ år och gick igenom en monumental kris och ville inte vara på sitt fd. skitdagis och samtidigt försökte jag sköta ett förvärvsarbete som krävde stordåd. Den fasen är 1½-2 år tillbaka i tiden. Men det var en chock för mig och min partner. Att bara ha ett barn var rena semestern i jämförelse.

Men jag gillar fortfarande "Total Eclipse Of The Heart"...