Det höll på att gå illa...

Rätt ofta kastar jag kritiska blickar på min cd-samling och undrar om jag verkligen behöver behålla vissa skivor. Jag vägrar tillhöra de som tycker att "en köpt skiva är en köpt skiva och just den här skivan säger något om just mig (och just den här perioden i mitt liv) och därför måste jag behålla just den här skivan i evighet". Nej, är skivan kass så måste den bort, eller hur? Sådana här utrensningsaktioner kan vara ödesdigra, jag vet, men det hör liksom till spelets regler.

Häromdagen ifrågasatte jag hursomhelst starkt att jag hittade 6 st cd:s med Serge Gainsbourg i hyllorna: två snarlika samlingar och fyra originalalbum. Det är väl ändå på tok för många, tänkte jag. Och inte lyssnar jag så förtvivlat mycket på karln egentligen, även om jag tycker att han är en rätt cool figur (på sitt sätt). Nej, här krävdes hårda nypor och ett kritiskt tänkande! Men se jag fick ge mig. Efter en noggrann research kom jag fram till att jag endast kan göra mig av med en av samlingarna. Återstår alltså 5 st Gainsbourg-cd:s i samlingen. Och då är jag ändå rätt nöjd.

En skiva som låg i farozonen heter Aux Armes Et Caetera och släpptes så sent som 1979. Här gjorde Gainsbourg det märkliga valet att åka till Kingston, Jamaica för att spela in ett reggae-album på franska. Musikerna han skrapade ihop var inga mindre än Sly Dunbar, Robbie Shakespeare, Ansel Collins m fl, samt Bob Marleys bakgrundskör The I Threes. Det funkar ju faktiskt. Det är en ganska tät, rökig skiva vars idé oväntat nog bär hela vägen. Och bara för att jag inte lyssnat på den på ganska länge, så höll den på att bli utdömd och utröstad. Hör här "Des Laids Des Laids":

boomp3.com