måndag 29 september 2008

Barbara Sipple - Song For Life

Det är börjar bli läge att ta fram skivorna som hör hösten och vintern till. Det är dags att dra ned tempot och dra upp värmen. Mitt musikval styrs ofta av årstiden. Nu känns det naturligt att att ta fram singer/songwriter-plattorna igen.

Jag fick nyligen tag på samlingen Wayfaring Strangers: Ladies From The Canyon som räddade ett knippe sånger åt eftervärlden av obskyra kvinnliga amerikanska singer/songwriters från tidigt 70-tal, mer eller mindre influerade av Joni Mitchell. De flesta skivor som inspelningarna kommer ifrån var egenfinansierade privatpressningar som aldrig såldes i affärer, utan ur bakluckan till bilen efter någon spelning i trakten.

Boomp3.com

Jag lyssnar just nu mest av allt på Barbara Sipples varma och ömma Song For Life och låter mig i hörlurarna omslutas av hennes hissnande vackra röst.

Hennes album Songs For Life var egentligen bara demoinspelningar som redan utan framgång skickats till storbolag som Elektra och Columbia. Hennes skiva gavs 1973 ut på den New Jersey-baserade kristna etiketten Lazarus. Den såldes bara i samband med spelningar och var snart bortglömd. Föga känt är att det på den tiden fanns hur många uttalat uttalat kristna singer/songwriters som helst i USA. I kölvattnet av hippie-eran fann många frälsning och blev vad man kallar "Born-Again Christians". Steget från flower power till Jesus Kristus var inte så långt. Texterna på Songs For Life handlade i mångt och mycket mer om humanism än om det rent kristna budskapet, även om Sipple tog ställning ställning mot abort i Song Of The Unborn.


Barbara gifte sig och skaffade familj, men påbörjade också studier i klassisk sång. Idag är hon en internationellt känd operasångerska under namnet Barbara Dever, som stått på alla de stora estraderna och sjungit med såväl Luciano Pavarotti som med Plácido Domingo.

5 kommentarer:

Martin sa...

Härligt att du gillar den Magnus. Plattan var lite för mycket för mig.

Magnus S sa...

Ja, plattan är nog för mycket för de flesta. Men jag är härdad. Jag är karl nog att klara när det verkligen är soft och även kristet.

Anonym sa...

Inte för mycket för mig. Ibland när hon går upp i de ljusa tonlägena blir det för mycket protestsångerska a la' Joan Baez vilket det fanns i överksott av på 60-talet. Men annars var det fantastiskt fint arrangemang och enkelt känslosam. Kul att du tipsar om en artist som inte har hårbeklädnad i ansiktet, det var ett tag sedan Magnus.

Martin sa...

Såg just att det står Warfaring Strangers i andra stycket Magnus. Det är ju i och för sig roligt men Wayfaring ska det väl vara?

Anonym sa...

Som en Little Marcy singel spelad på 33 varv.