fredag 26 september 2008

The Stranglers - Golden Brown



The Stranglers har aldrig varit ett band som jag diggat. Jag minns att jag en gång för längesen köpte deras första platta Rattus Norwegicus, som jag bytte bort ganska raskt.

Däremot blev jag häromåret fullständigt överrumplad då jag fick se videon till Golden Brown. Tänk att denna grupp år 1981 gjorde något så udda som en drömsk jazzig melodi på cembalo i något som påminner om valstakt men inte är det, dessutom ackompanjerad av en ytterst smakfull video som för tankarna till sluttampen av upptäckareran med engelska gentlemän från 1920-talet i det exotiska Egypten. Sångaren Hugh Cornwell var här oändligt stilig i smoking.

Vad som också är förbluffande är det faktum att denna särpräglade låt i början av 1982 blev The Stranglers största hit, endast toppad av The Jams A Town Called Malice på Englandslistan.

5 kommentarer:

Niklas sa...

Den vackraste låt Zombies aldrig spelade in. Helt fantastisk. Den spelas flitigt i charmiga filmen "He Died With A Felafel In His Hand". Rekomenderas.

Magnus S sa...

Tänk att jag själv inte gjort den uppenbara kopplingen till The Zombies (en verklig favoritgrupp). Och tusen tack för filmtipset! Jag blev också nyfiken på din blogg Sand In My Eyes, ska kolla.

Anders H sa...

Under min uppväxt var Stranglers alltid intressantare än Clash och Damned vilket förmodligen innebar att jag inte var ''en riktigt punkare''. När det spelades in blandband för partybruk under 80-talet var det sällan som Stranglers saknade representation. Dock sällan Golden Brown utan oftare Peaches, Something better changes eller No more heroes eller om man ville vara lite eljest, I Feel like a vog (vi undrade mycket över vad vog betydde). Men Golden Brown är förstås en fantastisk låt.

Kritan sa...

Always the sun är ju fin, annars var Stranglers aldrig riktigt min likör; inte ens "punkperioden". Men... hörde ni Golden Brown i gårdagens avsnitt av Ashes to Ashes? (Fö djäkligt synd att de inte placerade in en säsong 1978 typ. Det soundtracket hade kunnat bli grymt.)

Magnus S sa...

Jodå, min sambo satt och såg "Ashes To Ashes" och jag hörde "Golden Brown" från TVn, vilket gav mig behagliga rysningar.

Men om det hade varit 1978 hade vi framför allt fått höra discomusik, eftersom det dominerade hitlistorna totalt. Punk och new wave hade väl ändå en avgränsad publik då ("Life On Mars" och "Ashes To Ashes" kör musik från topp tio på Englandslistan).