Det är börjar bli läge att ta fram skivorna som hör hösten och vintern till. Det är dags att dra ned tempot och dra upp värmen. Mitt musikval styrs ofta av årstiden. Nu känns det naturligt att att ta fram singer/songwriter-plattorna igen.
Jag fick nyligen tag på samlingen Wayfaring Strangers: Ladies From The Canyon som räddade ett knippe sånger åt eftervärlden av obskyra kvinnliga amerikanska singer/songwriters från tidigt 70-tal, mer eller mindre influerade av Joni Mitchell. De flesta skivor som inspelningarna kommer ifrån var egenfinansierade privatpressningar som aldrig såldes i affärer, utan ur bakluckan till bilen efter någon spelning i trakten.
Jag fick nyligen tag på samlingen Wayfaring Strangers: Ladies From The Canyon som räddade ett knippe sånger åt eftervärlden av obskyra kvinnliga amerikanska singer/songwriters från tidigt 70-tal, mer eller mindre influerade av Joni Mitchell. De flesta skivor som inspelningarna kommer ifrån var egenfinansierade privatpressningar som aldrig såldes i affärer, utan ur bakluckan till bilen efter någon spelning i trakten. 
5 kommentarer:
Härligt att du gillar den Magnus. Plattan var lite för mycket för mig.
Ja, plattan är nog för mycket för de flesta. Men jag är härdad. Jag är karl nog att klara när det verkligen är soft och även kristet.
Inte för mycket för mig. Ibland när hon går upp i de ljusa tonlägena blir det för mycket protestsångerska a la' Joan Baez vilket det fanns i överksott av på 60-talet. Men annars var det fantastiskt fint arrangemang och enkelt känslosam. Kul att du tipsar om en artist som inte har hårbeklädnad i ansiktet, det var ett tag sedan Magnus.
Såg just att det står Warfaring Strangers i andra stycket Magnus. Det är ju i och för sig roligt men Wayfaring ska det väl vara?
Som en Little Marcy singel spelad på 33 varv.
Skicka en kommentar