måndag 15 september 2008

En banal, trivial insikt?

Det var lördag, sen afton eller tidig kväll. Jag befann mig i köket. Hade slängt på en skiva i den lilla stereon. Donade på lite, torkade bordet, plockade ur diskmaskinen. Gick ut ur köket och plockade fram en bok ur bokhyllan. Bläddrade lite i den (tankfullt? förstrött?). Gick tillbaka till köket.

Tinade räkor. Kontrollerade att Petit Chablis-flaskan stod på kylning och att diskbänken blänkte. En mild vind av förväntan susade genom lägenheten. En stilla lugn och sällsam stämning som berättade för alla lyhörda att livet just då kändes ganska okej. Kanske kom det en höstsvag solstråle genom fönstret.

Plötsligt! Jag stannade upp. Avbröt det som jag höll på med. Tappade tankegången som jag vandrat runt i. Förlorade koncentrationen i samma stund som hjärnans nerver slog av och hjärtats känselspröt tog över. En osynlig kraft tog tag i mig, lyfte upp mig från golvet, drog iväg med mig.

Boomp3.com

Med facit i hand förstår jag att det var en konstnärlig och musikalisk urkraft som visat sin styrka för mig. Ett spår som bjöd in mig till kvalitetsbegreppets epicentrum. Som gav mig kalla kårar och rysligt njutningsfulla ilningar i kroppen. Som mentalt flyttade mig från en plats till en annan.

4 kommentarer:

Conan sa...

Fantastisk låt. "Kvalitetsbegreppets epicentrum" - hehe!

Mats L sa...

Bra bloggval! Köpte hans första igår med Amsterdam som också är mycket bra. PÅ 4:an är ju också Duchess, The old man's back again och Rhymes of goodbye grymma! Är dig stort tack skyldig för Paul Williamsbloggen för något tag sen, en av mina största upptäckter på länge, fruktansvärt bra!

Jonken sa...

Mattias, vi tycks vara förbundna med varandra som genom ett kosmiskt band. Jag har också tagit in Scott Walker i mitt liv igen, efter en tids uppehåll.

Det här är ju en fruktansvärt bra låt som pockar på uppmärksamhet, speciellt på hösten.

Låten är ju också en slags nationalsång för oss hopplöst romantiska män.

Ps. Mats, jag slog just in Scott Walker på lastfm.se och, lo and behold, Amsterdam strömmar fint ur lurarna. Som bonus följde The Divine Comedy med Generation Sex

Mats L sa...

Nice, Mattias:) Den skiljer sig ju rejält från materialet på 4:an, men är i mitt tycke väldigt bra på sitt säät. Lite mer Kurt Weil eller nått.