måndag 17 mars 2008

Eleganter del 3 - Judee Sill


Jag var inte beredd. Den gick rakt in och rotade i mina känsligaste vrår. Det gick liksom inte att stålsätta sig och ta herraväldet över låten.

boomp3.com

Temat var kristet som så ofta i Judee Sills låtar, men här inte så uttalat, utan i form av antydningar och några laddade nyckelord. Jag tror att låten handlade om frälsning i den mörkaste av stunder. Kanske rörde det sig om förlåtelse eller välsignelse. Jag ska inte svänga mig med kristna termer, eftersom jag inte riktigt förstår deras djupaste innebörd, men temat var allmänmänskligt och det berörde mig. Eftersom jag hade läst om Judee Sills liv, fick jag bilden av en nära-döden-upplevelse och religiös uppbarelse i samband med en överdos i en knarkarkvart.

Denna pianoburna hymn eller psalm är trots sitt budskap om nåd som en djup sjö om natten, med svart vatten som reflekterar ett totalt mörker. Man vågar knappt ta ett kvällsdopp, för man är osäker på vad som finns under ytan. Hennes röst är märkligt nog samtidigt omslutande intim och fjärran, vilket nästan ger spöklik effekt. Men så heter det också the Holy Ghost på engelska. Av någon anledning tycker jag att Judee Sills framförande av The Kiss påminner mer om The Carpenters än säg Joni Mitchell. Även om den ibland var gömd under leende durackord och sockrade arrangemang hade The Carpenters en slags mörk botten i sin musik, framför allt i Karen Carpenters sorgsna röst.

Jag kan tänka mig att The Kiss är fantastisk att lyssna på i ensamhet på morgonen före gryningen om vintern. På morgonen är man som mest sensibel. Jag minns hur mäktigt det var att spela Velvet Undergrounds Candy Says klockan åtta på morgonen i december månad på jobbet på Glimmingehus borg, då jag bytte om till mina medeltidskläder i den dragiga personalbyggnaden, med den vindpinade råkalla skånska slätten utanför fönstren.

Den sedan länge bortglömda Judee Sill fick slutligen ett slags postumt genombrott, efter att hennes album för första gången släppts på CD för fyra år sedan. Många har sedan dess skrivit om hennes musik och levnadsöde. Hade Lennart Persson skrivit om Judee Sill, hade han inte kunnat sluta vältra sig i hennes uppväxt i en dysfunktionell alkoholiserad Hollywood-familj, hennes tunga missbruk av heroin och kokain, supande, horande, beväpnade rån, bilolyckor, tablettmissbruk och den slutgiltiga överdosen som ändade hennes liv vid trettiofem år 1979. Ändå var Judee Sills musik alltid upplyftande, ja nästan frejdig. Därför skilde sig The Kiss i sin stämning. Jag fascineras över hur en människa som inte tycktes kunna hantera sitt liv, ändå behärskade och använde sina uttrycksmedel fullt ut.

7 kommentarer:

Mats L sa...

Skitbra skrivet och ämnesval. Detta är något av den allra bästa musik jag hört i hela mitt liv. Har spelat första skivan sönder och samman, inte en enda dålig låt. Fullständigt unik stil, klassiskt, country, pop, spirituella texter och framför allt, otroligt bra och unika låtar.

MP3 e MP4 sa...

Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the MP3 e MP4, I hope you enjoy. The address is http://mp3-mp4-brasil.blogspot.com. A hug.

Jonken sa...

Magnus, du bör läsa Hotel California av Barney Hoskyns, om du inte redan gjort det. Det finns en hel del fint och intressant skrivet om Judee Sill där.

matt sa...

Ja, vad ska man säga? Har haft hennes musik n*dl*dd*d rätt länge men aldrig kommit ihåg att köpa skivorna. Förrän för en dryg vecka sedan! Abracadabra heter dubbel-cd:n med båda hennes album. Håller med om allt du skriver, Magnus! Ibland har jag oerhört svårt för "duktiga" låtskrivare av typen Joni Mitchell. Ofta saknas en Ingrediens X, tycker jag, som gör att musiken lyfter. Judee Sill har DET hela tiden. Sångmelodierna är ju så självklara, MELODISKA och vackra att man baxnar. Känns vettigare att jämföra med Mozart och Beethoven än med Joni Mitchell.

Anonym sa...

Ja, det var ju Mattias som skrev ovanstående innan fingrarna slant på tangentbordet.

Magnus S sa...

Tack soulbröder!

Boken "Hotel California" ska jag verkligen läsa. Jag hör hört talas om den, men sedan glömt den.

Tydligen kan man höra tydliga spår av J S Bach i Judee Sills musik. Han var hennes husgud. Jag ska starta med honom den dagen jag börjar lyssna på klassisk musik, som jag sparar för framtiden.

Martin sa...

Har jag spelat Mama Cass version av Jesus was a cross maker för dig Magnus? Om inte så påminn mig nästa gång du är på besök. Själv tycker jag att Sill är något ojämn men i sin bra stunder är hon väldigt bra.