onsdag 7 november 2007

Musik & Politik

En fråga som intresserat mig ett tag är ''Vad lyssnar moderater på för sorts musik?''. Genom att diskret lyssna av detta har jag kommit fram till följande:

1) Musik av äldre datum som förlorat den ''samhällsomstörtande prägel'' den en gång hade. På en tidigare arbetsplats där en stor andel var moderater var modern jazz a' la John Coltrane och Miles Davis ganska poppis. Den musiken upplevdes nog som rätt farlig när den kom men är idag rätt mysig. Även 60-tals rock slank ned rätt bra. En annan arbetskamrat som nog mer låg åt KDS-hållet än moderaterna höll Deep Purple och Led Zeppelin närma sitt hjärta.

2) För de yngre moderaterna har jag färre direktkontakter men vad jag förstått så går riktigt superkommersiell eurotechno bra. E-type står ju högt i kurs hos kungabarnen t.ex.

3) Slickad rock där man kan förstå att det spelas av personer som är väl etablerade i samhället och trivs rätt bra med världen som den är (om det nu inte vore för de här förhatliga skatterna). Kan var Level 42, Phil Collins etc dock inte den utskällde Sting som nog räknas som för vänster med sitt engagemang för fattiga.

4) Syntpop - Faktisk den enda musikform jag kan komma på som var borgerlig redan när den kom. Gillades i stort sett endast av borgarbarn och var prydlig och ren även om frisyrerna var konstiga.

5) Schlager - Kommersiellt, ofarligt och festligt.

Om inte hårdrocken redan befolkades av mestadels arbetarklass så är ju deras budskap det som ligger närmast högern. Ett vanligt budskap inom genren är ju att den starkaste överlever och belönas därefter. Avsaknad av samhällsbeskrivning saknas oftast helt. Här menar jag främst heavy metal, inom vissa former av nyar hårdrock finns säkert detta.

Jag har här lyckats skrapa ihopen lista på artister som faktiskt bekänt sig till högern:
1) Lasse Berghagen valturnerade med moderaterna under 80-talet.
2) Johnny Ramone är nästan ensam om att ha stött Bush inom rockvärlden. Bandet gjorde även vissa insatser för ''rätt-att-bära-vapen-hur-var-och- när-som-helst''-föreningar i USA. Joey Ramone däremot hade ju definitivt hjärtat till vänster. De kom heller inte speciellt bra överens.
3) Queen på gamla dar.
4) En soultjej från Lidingö som var poppis i mitten av 90-talet som hängde med på moderaternas senaste valrunda.
5) Och förstås Wille Craaford vars stöd för moderaterna under den senaste valkampanjen blev rätt uppmärksammat. Såg honom intervjuas om detta och hans stöd låg väl inte djupare än att ’’det vore väl kul med nåt nytt’’. Tror nog han har de politiska åsikterna med sig i modersmjölken och att han tyckte det var en crazy grej att gå ut och snacka om det.

Kom just på att Fredrik Reinfeldt har sommarpratat så jag var ju tvungen att gå in på nätet och kolla vad han spelade. Supertramp, Queen, Shain Twain, Magnus Uggla, Per Gessle, Adolphson & Falk ja listan talar för sig själv men jag tycker det stämmer hyfsat med mina antaganden. Hade dock fel vad gällde Sting.

The Beatles "Revolution"
Siobhan Mccarthy "Slipping Through My Fingers"
Lisa Miskovsky "Lady Stardust"
Sting "Fields Of Gold"
Per Gessle "Spegelboll"
Gloria Gaynor "I Am What I Am"
Yehudi Menuhin "Konsert För Violin & Stråkorkester Med Bc Op 312 E-Dur"
Enrique Iglesias "Hero"
Paul Berry
Queen "Radio Ga Ga"
Magnus Uggla "Mitt Liv"
Adolphson & Falk "Blinkar Blå"
Shania Twain "Man I Feel Like A Woman"
Helen Sjöholm "Hemma"
Barbra Streisand "With One Look"
Supertramp "Give A Little Bit"

Särskilt minus för en av senare års hemskaste artister Shaina Twain.

Jag har t.ex. svårt att se hur en övertygad moderat skulle kunna uppskatta t.ex. Ebba Grön eller Mattias Alkberg (har av en person som bekände sig till Moderaterna i sin gröna ungdom hört att Ebba Gröns ’’Staten och kapitalet’’ spelades mycket på moderata fester på 80-talet, enligt honom inte av ironiska skäl, utan för att man inte tänkte på texten). Jag vet att jag själv har tappat lusten för vissa artisters musik då jag tycker att de uttalat sig idiotiskt i något sammanhang. Måste ha varit tungt att varit Bowiefan den där dagen 1975 när han steg av tåget på Waterloo station och gjorde nazisthäsning. Känns dock som om man har mera tålamod med galna genier som Bowie.

Jag kunde inte låta bli att plocka fram Fredrik Reinfeldts årskamrat Thomas Bodströms sommarval (födda -64 båda två om jag inte minns fel) Även om inte listan är ett under av smakfullhet är den snäppet vassare än Fredriks enligt mitt tyckte:

Tom Jones "Fly Me To The Moon"
Janis Joplin "Mercedes Benz"
Bob Dylan "Forever Young"
Jan Johansson "Emigrantvisa (De Sålde Sina Hemman)"
Louis Armstrong "What A Wonderful World"
Bruce Springsteen "Hungry Heart"
Hootenanny Singers "Omkring Tiggar'n Från Luossa"
Toto Cutugno "Insieme 1992"
Fred Åkerström "Jag Ger Dig Min Morgon"
Pet Shop Boys "To Speak Is A Sin"
Marit Bergman "Shame On Me"
After Dark "La Dolce Vita"

Ja vi undersöker väl nyutnämnda Mona Sahlin smak också när vi ändå är igång. Så här såg hennes sommarpratarmusik ut:

MANIC STREET PREACHERS - YOUR LOVE ALONE IS NOT ENOUGH
SAHARA HOTNIGHTS - CHEEK TO CHEEK
RIKARD WOLFF - VACKRA POJKAR, VACKRA MÄN
AMY WINEHOUSE - BACK TO BLACK
HELLO SAFERIDE - 2006
WOULD YOU LET ME PLAY THIS EP 10 TIMES A DAY
BRUCE SPRINGSTEEN - WAiTIN' ON A SUNNY DAY
THE ARK -IT TAKES A FOOL TO REMAIN SANE
MARIT (2) BERGMAN - NO PARTY
Izabella - I WRITE YOU A LOVESONG
Magnus Carlsson - LIVE FOREVER
HÅKAN HELLSTRÖM KOM IGEN LENA
BARBARA HENDRICKS - AU COEUR DE L'OPERA
LOUIS ARMSTRONG, TOMMY GOODMAN - WHAT A WONDERFUL WORLD

Givetvis måste detta inlägg kompletteras med en lista över de partiledare som enligt min utgångspunkt har med ''bäst'' musiksmak:

1)Maria Wetterstrand (MP) – Såg en lista med vad hon ansåg vara världens 5 bästa plattor. Listan var närmast oantastlig med bl.a. Bowie’s kanske bästa platta Hunky Dory i topp.

2)Göran Hägglund (KD) – En riktigt sensation. Pratade musik i Fredrik Virtanens talkshow och berättade om när han hade sett Elvis Costello på tv cirka 1977. Han uttryckte sig ungefär så här: Sedan kom det in en alldaglig glasögonprydd kille och drog av 3 låtar på lika många minuter. Jag blev helt knockad och sedan dess är han en av mina favoriter. Hägglund uttryckte sig även i passionerade ordalag om hans kärlek till Pink Floyds Dark side of the moon. Kanske inte ett helt unikt val men hans glöd överraskade mig.

3) Mona Sahlin – Är syrra till Janne Andersson som med plattan Rysk pop gjorde en av 80-talets bästa svenska skivor. På uppföljaren medverkade för övrigt rätt otäcka nyliberala blaskan Dagens nyheters förre chefredaktör Joakim Berner på klaviatur. Höger/vänster i en rödblå röra. Släktskapet plus ett så klockrent val som ’’2006’’ från Hello Saferides Ep ’’Would you let me play this Ep 10 times’’ gör att 3.e platsen är solklar.

4) Lars Ohly – Han har ju stora delar av rockhistorien på sin sida så det vore konstigt om han inte skulle ta en medaljplacering här. Dock har han överraskande Queen som en av sina stora favoriter vilka jag ovan nämnt som ett av få band med uttalade högeråsikter.

5) Sedan blir det svårt, riktigt svårt. Jan Björklund tror jag inte har någon musiksmak alls. Sedan är han väl gammal yrkesmilitär vilket gör att jag inte riktigt tror att han är något för 5:e platsen. Fredrik Reinfeldt, ja kolla hans lista ovan så förstår ni att det känns tungt att plocka in honom på denna plats. När han gästade Fredrik och Filips program gjorde de ett försök att få honom att prata om sin fabläs för Karlstads eurotechnokombo Basic element. Han höll sig lika mycket på sin vakt inför den frågan som inför alla andra frågor de ställde. Kan i och för sig förstå det när en stor del av frågorna handlade om hur tända Fredrik och Filip var på hans fru och hur en sån kille som han fått en sån pangbrud som Fillipa. Så har vi då Maud. Har aldrig hört något om hennes musiksmak men jag är rätt säker på att hon är en s.k. musikalisk allätare (läs är inte vidare intresserad men radion får gärna stå och skvala på). Tror det ändå får bli Maud som kniper 5:e platsen.

7 kommentarer:

Gusti sa...

Intressant text. Undrar dock om inte den sant politiska musiken var den alla Sveriges musikkårer stod för. Vet inte hur många matcher på Olympia, Helsingborg, jag har sett när musikkårerna från gruvsamhällena Skromberga, Billesholm, Höganäs och Bjuv stod för underhållningen innan match och i halvtid. I dag är gruvdriften i nordvästra Skåne ett minne blott, och tyvärr är det så också med musikkårerna på Olympia. Så deras speltillfällen borde i dag vara rätt begränsade: att enbart tuta den förste maj borde ju påverka nyrekryteringen väsentligt. Att Olympia har ersatt musikkårerna med en tös som sjunger nationalsången a cappella säger mycket om tidsandan. Än mer kanske att många läktargrannar då reser sig upp med högerhanden hårt vilandes på hjärtat.

spengochrille sa...

Kulturskribent Rakel Chukri refererade i tisdagens Sydsvenskan ett utalande av en Sd politiker. "Typisk svensk musik är Abba och tvåtaktsmusik". Läs hela krönikan här.
http://sydsvenskan.se/kultur/article277867.eceMen

The Vince!!!! sa...

Ha ha, kan vara årets bästa blogginlägg, fullständigt lysande och träffande.

Och sen så är det väldigt märkligt att JAPOP inte ha råterutgivits på CD.
MVH
Hjalle

Magnus S sa...

Oändligt roande läsning, Anders! Vilken tonträff du har.

The Vince, du är tillbaka på Spengo! Du var vår förste regelbundne läsare, som sedan försvann från kommentarfälten och var mycket saknad på redaktionen...

De senaste tio-femton årens indiepop verkar vara en arvtagare till syntpopen. Medelklassig, opolitisk, individualistisk och fjompig. Perfekt för bortskämda ungdomar som vill vara lite alternativa utan att egentligen behöva överge nedärvda politiska åsikter.

Antingen har Mona Sahlin en musikalisk rådgivare från SSU (kanske inte Crazy Horse-Anna då) eller halvvuxna barn. Jag som är född '71 känner mig för gammal för Marit Bergman och Hello Saferide. I och för sig har jag kämpat hårt för min gubbighet.

Martin sa...

Helt plötsligt dök låten Sätt benet i halsen på dom borgarjävlarna med Unos Kanoner upp i mitt huvud. Det var länge sen.

The Vince!!!! sa...

Och KSMBs Smygfascisten från deras debut, känns skrämmande aktuell idag också:

"Du är missnöjd med alla utom dig
du är missnöjd - folket är för lat
folket är försoffat
folk har det för bra
du står där vid din Pontiac
å skriker ut ditt hat

I Sverige är det för mycket krångel
man är tvungen att fiffla
för att få det man vill ha
men du vill ha nåt annat
du vill ha frihet
sånt som dom har i England och USA

Smygfascist - Alla pengar är din vän
Smygfascist - Med en dröm om friheten
Smygfascist - Men den frihet du vill ha är:
Mera åt dom som redan har det bra

Förmynderi
För höga skatter
Du vill skära ner på sjukvården
mens du köper villa, merca och herrgård
å sen deklarerar du för tiotusen spänn

Lag å ordning på gator å torg
du vill bura in alla obekväma element
men du går fri
du är skyddad en lagbok
som är lika fet som dom som har skrivit den

Smygfascist - Alla pengar är din vän
Smygfascist - Med en dröm om friheten
Smygfascist - Men den frihet du vill ha är:
Mera åt dom som redan har det bra".

Anders H sa...

Intressant blandning på kommentarerna: Gruvdrift i Skåne, Sverigedemokrater och Bandet Unos kanoner vars namn jag inte hört nämnas sedan jag var med i en rockförening i Motala i mitten av 80-talet. Vi bokade dem och det var i vanlig ordning ekonomisk katastrof med typ 14 betalande (alla konserter vi ordnade var för övrigt en ekonomisk katastrof, ja förutom de årliga Roffe Wikström och Sky High konserterna då folk gick ur huse och ekonomin räddades).

Jag var förvånad över att det inte ramlade in några negativa kommentarer kring inlägget. I min umgängeskrets finns det de som mer än gärna pratar politik och de som hellre redogör för sina onanivanor än röjer ett ord om sin politiska uppfattning. Att ta upp ett ämne som Musik & Poltik i den sistnämnda gruppen tas inte väl emot.