Jamaica soul
The wailers-It hurts to be alone
Öppna filen genom att höger klicka och öppna i nytt fönster så kan ni lyssna och läsa samtidigt
Spengoslumpen gjorde att Bob Marley fick husera i två poster efter varandra. Men jag och Martin har nog ganska olika syn på honom vad jag kan utläsa av hans tidigare inlägg. För mig är Bob Marley en stadiumrockare, och det beror på den uttjatade No woman no cry. Hur bra den låten än må vara så kommer jag aldrig förbi mellanstadie tiden då en del klasskamrater gapskrek denna refräng rasterna igenom. Jag har genom åren försökt lyssna på hans plattor men de når inte fram, men jag tror nog att jag skall ge åtminstone de tidigare alsterna ännu en chans. Men nu är ju Bob inte huvudanledningen till detta inlägg.
De obeskrivbara hjärtknipande soulballaderna kommer till en när man minst anar det. Men det krävs att porten till ens innersta känslor är öppen annars är risken stor att den går en förbi. Min senaste upplevelse är The Wailers It hurts to be alone. En låt som funnits i min skivsamling i mer än 10 år och ändå dröjde det till i torsdags i förra vecka innan jag tappade andan av den.
Min enda Bob Marley platta är en dubbel samling med Yhe Wailers tidiga material The birth of a legend. Köpt av Zetterberg i Lund, hans legendariska sticker, Visuellt granskad-ej genomlyssnad, sitter kvar på plattan. Jag ville ha låten Simmer down, som jag har för mig var signatur till Kristian Luuks ZTV program Knesset. I övrigt består plattan av en salig blandning ska, rocksteady, soul och en hel del låtar som jag kategoriserar som soulballader, däribland It hurts to be alone. Anledningen till att den tidigare gått mig förbi är säkert att jag inte förväntat mig dessa lugnare låtar utan mina öron var ute efter ska. Det var ju så att inkörsporten till Jamaica gick via England och Clash, Madness och Specials. Nu är man äldre och älskar fortfarande ska men är också mottaglig för resten.
Sångare och låtskrivare är Junior Brathwaite, en medlem som lämnade gruppen 1964 och flyttade till Chicago för att studera medicin. Hans röst är ljus, nästan flicklik och det ger en härlig spänning mellan text och röst. Coxone Dodd har sagt att Junior var den bästa sångaren i bandet. Bob Marley jämförde sånginsatsen med Jackson 5. Produktionen av Coxone Dodd är öppen, lyssna tex på pianot som dyker upp då och då. Men bäst av allt är det härligt avslappnande gitarrspelet. Så skall strängar hanteras, inget komplicerat spel men så skönt självsvängande.
Junior återvände under 80-talet till jamaica och spelade lite grann med resterande Wailers. Under 90-talet försökte han på sig en solokarriär, men släppte ingen platta. Han dog 50 år gammal i juni 1999.
3 kommentarer:
Nu fick du mig ännu mer fast i Marley-lyssnandet Chrille. Min dubbelsamling med tidiga Wailers ska snarast in i den bärbara.
Tack för att du breddar vårt vetande om reggaens rötter och The Wailers tidiga historia. Vilket fin ballad med Impressions-vibbar om jag inte hör fel.
Du har rätt om Marley. Det är inte dåligt, en fantastisk sångare, ta en låt som War, men, det finns en massa annan reggae som svänger mer, pumpar mer. Horace Andy, Michael Rose med Black Uhuru, Ijahman.
Skicka en kommentar