lördag 15 december 2007

Spengo presenterar stolt Mats Larsson!


Den här killen vågar verkligen sjunga ut! Här i Sverige är han ovanlig. Han gömmer sig inte bakom något. Mats Larsson är rakryggad. Ingen falsk blygsamhet har han, varken för sig själv eller sin musik, utan att för den delen göra ett nummer av det. Vid trettiotvå är Mats redan veteran, eftersom han har spelat i rockband sedan tretton års ålder. Han blev till slut hjärtligt trött på det eviga jämkandet, stötandet och blötandet i grupper. Idag är han sin egen och längtar hett efter att spela inför en publik.


Mats Larsson - Lamptown River

Jag träffade Mats nere i Malmö i mitten av 90-talet när han gått samman med några av mina polare i ett rock 'n' roll-band som de döpte till Punk Anderson. Denne unge överenergiske kille försökte med sina låtar hitta brännpunkten mellan The Stooges och AC/DC. Punk Anderson var stundtals fullständigt briljanta. Men tillsammans var de också en kortlivad dysfunktionell rockgrupp med tre låtskrivare som drog åt varsitt håll. De agerade ut sina inre konflikter inför öppen ridå, samtidigt som de frustrerat spelade vidare på en ljudvolym som gjorde att man blev illamående av vibrationerna. Spelningarna var inte underhållning, utan snarare livet medan det pågick. Det fanns ögonblick under deras spelningar som träffade mitt medvetande som granatsplitter.

Lamptown River drabbar mig på ett skonsammare sätt, men lika djupt.

4 kommentarer:

mrdantefontana sa...

Jo, det där är en pärla! Faktiskt dessutom med lite julstämning nu när jag tänker efter.
En klassiker.

John Eje Thelin sa...

Sömnpiller. Ytterligare ett bidrag i genren "en rocklåt bland hundratusentals".

mrdantefontana sa...

JET - Hade det här varit min blogg (men det är det ju inte) hade jag svarat snärtigt och belevat något i stil med:
-Useless comment.

Jag har aldrig förstått poängen med att dissa kreativa människor som försöker skapa något. Det här är ju en enkel demo med en artist i vardande.
Vad gav det dig?

Alla har rätt till att tycka till om vad som helst på en offentlig blogg. Men din kommentar kändes helt enkelt lite oartikulerad och trött, kanske rentav lite onödig.

Jag menar inte att man skall vara positiv till allt. Har man konstruktiv kritik kan man föra fram den på ett lite trevligare sätt.

Hoppa på Britney eller någon istället. Din tid är för värdefull för sånt här trams.

Mats L sa...

Som part i målet instämmer jag fullständigt. Alla åsikter är berättigade, men denna var ovanligt taktlöst framförd.
Mats