Ruthann Friedmann - Carry on (Glittering dancer)

Ruthann blev jag intresserad av när jag på en annan musiksite läste att hon skrivit The Associations låt "Windy", en nr 1 hit för bandet 67. Bandet var ett av många lite ojämna softa popband som frodades på USAs västkust på 60-talet. Hon kom i kontakt med bandet via Van Dyke Parks en av de stora softpopproducenterna. Van Dyke Parks jobbade bla med Brian Wilson, men spelade också Hammond på Byrds LP "5th Dimension", se vad man lär sig när man bloggar.


För mig är egentligen deras största stund "Never my love" från 67. En låt som, enligt mig, kubbas om epitetet världens bästa låt. Men den kan vi kanske återkomma till, den är värd ett eget inlägg.

Men nu är det ju inte låten "Windy" det skulle handla om, även om jag tycker ni skall ge även Ruthanns version en chans.




Utan det är ju följande låt som jag bara var tvungen att förmedla vidare.




Den ligger som ett extra spår på CD återutgivningen av albumet "Constant companion". Ett ojämt och ofokuserat album som enligt mig lider av stor låtbrist. Jag får väl nämna att "Windy" inte är med på plattan. Och låten upptäcktes inte av mig förrän datorn spottade fram den när jag körde itunes, mitt emellan 2 st soullåtar stack den ut. Den känns som en systerlåt till "Along comes mary", med sina dova trummor och ganska djupa blås. Men till skillnad från "Along comes Mary" så har den en precis lika bra vers som refräng. Finns det en genre som heter softjazzrock, så sorterar vi in låten där.

Pop on.