onsdag 6 juni 2007

Musik som var skum år 1982


The Church kör "Unguarded Moment" live i programmet Casablanca (Sveriges Television) 1982.

Jag blev som elvaåring ganska provocerad av detta. Det är ganska svårt att förstå idag, tjugofem år senare.

För sin tid var nog musiksatsningen Casablanca ett relativt schysst program, som både visade väldigt populär musik och samtidigt också sånt med kultstatus. Programmet gästades av det australiensiska bandet The Church, som för första gången turnerade i Europa hösten 1982.

Jag förstod ingenting och rös över hur mysko de var. Bandet stod nästan helt stilla. Ingen koreografi. Killarna gungade knappt ens en gång i takt till musiken. Sedan var de i princip uttryckslösa i ansiktena. Jag fick inget grepp om melodin heller. Detta var inte en självhäftande slagdänga i grällt lysande neon, som jag var van vid. Texten begrep jag överhuvudtaget inte alls (jag var bara en elvaårig pojke som börjat med ord som "cat" och "dog" två år tidigare i småskolan).

Jag upplevde att den sparsamma scenografin med antydda kyrkofönster var jättekonstig. Hur kunde ett popband kalla sig för Kyrkan? Detta var några år innan The Housemartins på ett oemotståndligt sätt mjukade upp relationerna mellan pop och kristendom i videon till "Caravan Of Love".

The Church var mitt allra första möte med musik som inte huvudsakligen var avsedd att underhålla eller att härja högt upp i hitlistorna.

Anledningen till att jag reagerade så negativt var kanske att jag präglades av min uppväxt i en by på landsbygden, bland främst småföretagare (mina föräldrar hade en taxifirma), bara två generationer från det gamla bondesamhället. Man skydde allt som var pretentiöst eller svårbegripligt. Det som gällde var underhållning, som alla generationer kunde gilla (exempelvis Nygammalt med Bosse Larsson). Jag kan än idag känna en allergi mot det pretentiösa, samtidigt som jag dras till det – klassresenärens eviga ambivalens.

I det minnesvärda Casablanca njöt jag istället av hitsen för ögonblicket: Madness "Our House" och ABC:s "The Look Of Love". Det skulle dröja sju-åtta år till jag själv började digga den typen av kultband som The Church representerade. Men jag köpte inte nån skiva med just The Church. Det blev aldrig "mitt" band.

Inga kommentarer: