söndag 6 februari 2011

Bäddat för jubel!


Bäddat För Trubbel är återigen uppe i Stockholm för att spela och de är i början av sitt set. Även här har bandet skaffat sig en klunga med hängivna fans, som jobbar på att få sina R att skorra när de skrålar med. Hemma i Malmö är de redan så stora att klubbarna nästan rämnar då de äntrar scenen. Det är mer än tio år sedan jag kände så starkt för ett nytt band.

Sångaren Hjelle presenterar en ny låt som handlar om uttryck som lean production, Six Sigma eller ISO/TS16949 - alla avancerade och förvirrande omskrivningar för nedskärningar. Publiken på Debaser Slussen står som levande frågetecken. Detta är väldigt långt från deras verklighet.

Och tio år har gått sedan jag flyttade från Malmö. Jag betraktar fortfarande Stockholm utifrån. Här i huvudstaden härskar medelklassen, den statusjagande och ängsliga. Det finns politiker som har styrt den här stan med porträtt på Margret Thatcher hängande på väggarna till sina kontorsrum. Hyresrätter har förvandlats i rask takt och i en enorm omfattning till bostadsrätter. Man gör inte bara karriär på jobbet, utan även på bostadsmarknaden. Det är jävligt noga var man bor, kanske viktigare än var man jobbar. Innerstaden och närförorterna har gentrifierats. Kaféer med surdegsbröd och sojalatte är inte bara en klyscha. Väldigt många lägger ner stora ansträngningar och summor på att se perfekta ut - ett fräscht yttre återspeglar att det inre är under kontroll. Det är fult att vara arbetarklass i den här stan. Man ser aldrig deras hem visas upp i dagstidningarnas bostadsbilagor. Mindre bemedlade förpassas längre ut i förorterna. Är man arbetslös gör man allt för att dölja det. Jag säger inte att detta inte också pågår i Malmö och Göteborg, men i huvudstaden har det gått längre.

Populärkulturen i Stockholm har samtidigt inte gjort annat än att bekräfta den här utvecklingen (det finns väl något undantag kan jag väl medge när någon ropar Florence Valentin, jaja, men det är hatt- och trumpetpop ändå). Musiken härifrån känns ofta designad, sökt, smart och trendmedveten. Därför är det förbannat skönt att höra Bäddat För Trubbel spela rock 'n' roll rakt och ärligt. Jag säger inte att de är uttalat politiska, men de visar tydligt var de hör hemma med sina arbetarklassdängor.

Ja, jag vet
Jag är född att förlora
Född att förlora
Född att må skit


Bäddat För Trubbel vågar dessutom ansluta sig till en tradition. De hävdar att de kort och gott spelar rock. De vill inte bli instängda i punkfållan. Malmö i synnerhet och Skåne överhuvudtaget har länge präglats av jordnära rotrock.

Vi spelar boogie nu för ni är tillräckligt fulla för erkänna att ni gillar det

Hade Lennart Persson fortfarande fått leva är jag säker på att han hade blivit minst lika entusiastisk. Även om Bäddat För Trubbel säkert blir trötta på tjatet om att vara arvtagare till tidiga Wilmer X, Problem och Kal P. Dal, så ligger det ändå mycket i jämförelserna både vad gäller musik, attityd och energi. Men det går att höra ekon från gamla stockholmsförortsband som Ebba Grön och KSMB både i texter och gitarriff.


Bäddat För Trubbel - Sånt är livet (live på Debaser Malmö 28 januari 2011)

Hon flytta' norrut för att förverkliga sig själv,
så hon sitter väl och raggar på en sunkig bar ikväll


Fan, vad jag älskar det här!

5 kommentarer:

spengochrille sa...

Lysande Magnus!!!
Du tog Hatt- och trumpetpopbanden på bar gärning med brallorna nere.

spengochrille sa...

Eller som Kal P Dal en gång sa. "Rock är så enkelt att det är svårt. Man ska ha levt på gatan för att kunna spela rock. Rock är arbetarklassens musik"

malcolmlittle sa...

Jättebra text!

Magnus S sa...

Tack, det värmde, MalcolmLittle!

Mats L sa...

Fan vad jag älskar din text! Så sant och förbannat skönt att läsa. In my mind I'm goin'to Skåne. Pladdan i maddan!