Skivhyllan: Camper Van Beethoven - Our Beloved Revolutionary Sweetheart (1988)
I serien Skivhyllan kommer jag skriva om två plattor från året 1988. Jag tänker välja ett album som betydde mycket för mig då i slutet av 80-talet. Men först plockar jag fram en skiva som jag fortfarande har stor behållning av rent musikaliskt.
Väldigt lite pop- och rockmusik från slutet av 80-talet låter bra idag (det skulle väl vara Pixies, Sonic Youth och kanske Dinosaur Jr som duger för mig). Jag tycker att musiken från de åren, 1987-90, oftast är blankt och uddlöst producerad.
Men ett band som fortfarande känns fräscht är Camper Van Beethoven. Men de var å andra sidan inte i takt med sin tid, antingen långt före eller långt efter den. I Camper Van Beethovens musik blandades östeuropeisk folkmusik, country, hårdrock, fusion, reggae, ska, punk, folkrock och psykedelia - ofta i en och samma låt. På pappret låter denna musikaliska brygd vidrig. Men Camper Van Beethoven fick faktiskt det att funka. Avgörande var att låtarna var starka, minnesvärda och i grunden ganska enkla. Trots den halsbrytande genreöverskridande mixen lät det alltid omisskännligt Camper. En annan anledning till varför det fortfarande är kul att lyssna på dem är att de inte har har varit stilbildande. Få eller inga efterföljare har vattnat ur deras musik, som helt enkelt är svår att fånga och imitera.
Musiken och de surrealistiska låttexterna till trots var Camper Van Beethoven inte förlorade i vimsighet och pajaskonster. Jag tycker att de alltid känns jordnära. Kanske var det sångaren David Lowery som höll ihop det med sin robusta, lite gapiga och småtuffa röst.
I rask takt släppte den kaliforniska gruppen först tre späckade egenproducerade plattor med lo-fi-sound på independentbolag i mitten 80-talet. Skivorna var fulla av vilda idéer, ansatser och en hel del bra låtar. Gruppens popularitet växte på den alternativa scenen och den amerikanska collegeradion och storbolaget Virgin skrev kontrakt med dem. Det var dags för en stor studio i Los Angeles med producenten Dennis Herring.
Eye Of Fatima pt 1
Utan att förlora sin särart klarade Camper den övergången och en ganska slick produktion på Our Beloved Revolutionary Sweetheart (även om medlemmarna själva i efterhand uttalat att de tycker att plattan låter helt daterad). Musiken var lika schizofren som tidigare, om inte ännu mer. Gruppen kunde med de större resurserna förverkliga sina idéer och till exempel ta in bleckblås i en låt om det behövdes.
Skivan hade fallit platt om inte låtarna varit bättre än någonsin tidigare. En del var riktigt radiovänliga också. Trots att Camper var oortodoxa hade de inget emot att vara kommersiella (de älskade själva för tusan The Beatles, Pink Floyd, The Rolling Stones, AC/DC och Led Zeppelin). Lyssna på vackra One Of These Days och hur Jonathan Segels violin vävs in i melodin, som spänner över ett fjäderlätt reggaebeat.
boomp3.com
2 kommentarer:
Härligt med lite Camper! Jag gillar också OBRS väldigt mycket. Aldrig har det slitna uttrycket "starka låtar" varit så nödvändigt.
Jo, de är ju oerhört personliga och jag tror också att det har mycket med sången att göra. Ibland har jag tänkt att de är lite som en korsning mellan REM och Go-Betweens, men alla jämförelser faller ju egentligen rätt platt.
Dock såg jag en konsert med dem (återbildade) i Austin, Texas för en fem, sex år sedan och då var de tyvärr rejält trötta. Det var tungrott och osvängigt. Tyvärr.
Apropå deras musiksmak så gjorde de ju nyligen en komplett nyinspelning av Fleetwood Macs "Tusk", låt för låt. Men jag tror att även den idén var roligare i teorin än i praktiken, ska dock leta fram den och lyssna fler gånger på den.
Jag köpte Tusk-plattan billigt och tyckte att den var sådär men ska nog också ge den en chans till men innan dess finns det ju viktigare plattor med Camper att ge sig på. Just nu är jag till exempel väldigt sugen på att spela When I win the lottery från Key Lime Pie. Blir spännande att se vilken din andra 1988 platta är Magnus.
Skicka en kommentar