torsdag 16 augusti 2007

At my age – true love travels on a gravel road

I dag är det, om någon mot förmodan missat det, 30 år sedan Elvis dog. Ett faktum som på något sätt bör högtidlighållas. Även om nu Sex Pistols betydde betydligt mer för mig än Elvis 1977 … Till exempel genom att genom att lägga ut ett klipp med en låt som numera förknippas med jubilaren, True love travels on gravel road – fast den här gången med Nick Lowe vid mikrofonen.

True love travels on a gravel road är en av höjdpunkterna på The impossible bird från 1994; plattan som var starten för en ny musikalisk era för Nick Lowe. En grusig väg han oförtrutet fortsatt ända fram till sommarens lp At my age. Plattan där man kan hitta Long limbed girl, här i en inspelning från BBC för några månader sen.

Ja, just det, Elvis Presley. True love travels on a gravel road finns på den lysande plattan From Elvis in Memphis från 1969, kanske hans allra bästa lp, som spelades in i American Studio hemma i Memphis. Mer soul än under de här inspelningarna var han aldrig, Elvis.

Producent för From Elvis in Memphis och den efterföljande From Memphis to Vegas/From Vegas to Memphis från samma inspelningstillfälle var den i dag semilegendariske Chips Moman. Under tre år spelade han och Americans suveräna studiomusiker på 122 soul-, pop-, rock- och countryhits. I sanning inte illa pinkat.

Tyvärr finns inte någon inspelning med True love travels on a gravel road med Elvis på You Tube, men väl hans jättehit Suspicious minds som också spelades in i American i början av 1969. Fast det var på håret att Elvis spelade in den. Hans manager Colonel Tom Parker krävde som vanligt sin del av förlagskakan, 25-50 procent, för att Elvis skulle spela in låten, vilket fick Moman som ägde förlaget att surna till rejält: ”I’ll tell you what, boys, you can consider this as a very expensive demo session – as a matter of fact I’ll do it for free. No charge. But don’t you ever come back in this studio again”.

Nåväl, allt löste sig med Suspicious minds, vilket fick Elvis att toppa hitlistorna i USA för första gången på sju år. Här i en lång version från 1970 med en vilt rockande Elvis i vit sparkdräkt.

Frid över Elvis minne. Om han nu verkligen är död, vill säga.

5 kommentarer:

Mats Larsson sa...

Tja! Tack för denna grymma sida och ypperliga idéer som att skriva om Emitt Rhodes och True love travels. Kan dock inte somna inatt om jag inte påekar att första versionen av True love.. var med Duane Dee i slutet av 60-talet på Capitol. Det var I'll hold you in my heart som Arnold spelade in 1947 som senare hamande pn. Elvisplattas. Keep up the good work! You guys rule!

Gusti sa...

Aj fan, så pinsamt. Tack för korrigeringen! Helt klart ett bevis för att man inte ska läsa om Peter Guralnick när klockan närmar sig midnatt, eller kanske läsa honom överhuvudtaget. I ett hörn av lägenheten ligger Guralnicks bibeltjocka biografi över Sam Cooke, Dream boogie, oläst och ger mig konstant dåligt samvete. Förhoppningsvis blir jag klar att läsa den innan 2007 går över i 2008 … Tack för hjälp och beröm: eftersom vi på Spengo är goda historierevisionister (?) är felet nu åtgärdat.

Magnus S sa...

- Suveränt inlägg, Gusti! Ska kolla in You Tube-prylarna ikväll.

- Är det den semi-legendariske Mats Larsson, som var den karismatiska och musikaliska motorn i det självförbrännande och dysfunktionella hi energy rock 'n' roll-bandet Punk Anderson, som jag hade äran att följa på nära håll under ett par frenetiska år på Möllevången i Malmö? Är det tillika musikälskaren Mats Larsson som varje natt ber och offrar vid rockens, powerpopens och countrysoulens tre altare? I så fall, wow! Vi uppe på Spengo-redaktionen tackar för allt beröm!

Mats Larsson sa...

Tack själv för den mycket smickrande beskrivningen! You made my day:) Ja, det var några dynamiska år på Möllan som jag betraktar som några av de bästa. Tycker främst att det var angenämt att göra bekantskap med alla inflyttade Österlenare och uppleva fester och spelningar tillsammans. Mer av den varan bli det trevligt nog på lördag i Rörum. Ses vi där? I så fall får vi gå närmare in på Emitt Rhodes:)

Guralnick är grym. Hans Elvisbiografi var väldigt bra. Kan inte tänka mig att Sam Cookeboken skulle vara annat. Ibland fläker man på Live at Harlem Square club och det är otroligt bra!
Rock on!

Magnus S sa...

Tyvärr Mats, jag kommer inte till festen i Rörum. Jag är stockholmare sedan sex år och har fullt upp med våra två små barn nu. Det gamla Österlen-gänget har jag ledsamt nog tappat kontaken med.

Men skriv gärna vad du tycker om Emitt Rhodes bland kommentarerna till just det inlägget. Jag lovar att svara.