tisdag 23 oktober 2007

Skivhyllan: Kjell Höglund – Undran (1971)

En sak är att dö för det
som man aldrig trott sig se
en annan sak att dö för det man anat

Punk. Visst de skulle dröja men det är faktiskt så att delar av den idag ofta kollektivt bespottade proggen innehöll element av prepunk som var precis lika viktiga för vad som skulle komma att hända i Sverige som någonsin Stooges och Jonathan Richman i USA eller pubrocken i England. Proggen var både en vägvisare och något att revoltera mot. Något man kunde köra över med snabba ackord men också något man kunde dra nytta av när det gäller hur en egen musikkultur byggs rent praktiskt. Jag har alltid sett Kjell Höglund som en outsider på den svenska proggscenen. Han drogs minst lika mycket till mysticism som marxism och han var ofta hellre lekfullt naiv än plakataktiv men framför allt var han punk. I betydelsen att han gick helt sin egen väg. Att han gjorde det själv utan att vänta på andras godkännande. Något som dock inte var så svårt som man kan tro på den svenska vänsterkanten 1971. Det som senare skulle komma att skällas för den dogmatiska, stela, humorbefriade och osvängande proggen var fortfarande en helt öppen affär när Kjell gjorde sin första platta Undran.

1971 hade Hoola Bandoola Band precis övergett engelskspråkiga texter och gett ut sin första platta och dess namn hade faktiskt passat lika bra på en 80-talsbar med kopplingar till ultraliberala Frihetsfronten som någonsin Laissez faire. Hoolas första hette Garanterat Individuell. Det kunde ha varit en programförklaring för SAF men också för Kjell Höglund. Samtidigt kunde Contact släppa en så spelmansgille- och Evert Taube-doftande singel som Fyrvaktarens Dotter (om inte låtskrivarnaTed Ström och Lorne de Wolfe tokspisat Balladen om Briggen Blue Bird av Hull innan de satte ihop den ska jag äta upp mitt ex av Till det kämpande Vietnam som är precis så tråkproggig som ni föreställer er med stelopererat osvängig frireligiös sång och baksidestext av Jan Myrdal och allt) på storbolaget Polydor och ändå ses som ett proggband och året efter gav Charlie och Esdor ut den tokflummiga Grönt e skönt på proggens moderskepp Musiknätet Waxholm (MNW), en EP som låg betydligt närmare Pughs debutplatta Ja dä ä dä än partiprogrammen från VPK eller KPML(r). Proggen var helt enkelt mer än vad det vid första anblicken kan verka men nu skulle det ju handla om Kjell Höglund.



Själv köpte jag Kjelles debutplatta Undran på lilla affären Ängsull (mest känd för att de sålde mycket gamla militärkläder och att försvarets Rysslandsexpert Kihlsten var make till ägarinnan) i Uppsala för en tia för knappa femton år sedan. Det står hans namn, skivtiteln och ett telefonnummer handtextat på ena etiketten medan den andra bara lyser vit. Inget omslag och ursprungligen saknade plattan det. Historien om Undran och låtlistan hittade jag istället på dubbeln Undran och Blomstertid (från 1979?) där Kjell samlat sina två första skivor. Vid det laget fanns det till och med ett skivbolagsnamn i form av Alternativ. Det var ju det han var. På baksidan av dubbeln berättar han om hur man gör sina egna skivor och det är här det blir punk eller åtminstone DIY. Do It Yourself. Gör det själv. Det var det punken ville lära oss innan den kidnappades och kläddes i nitar och tuppkammar. Kjell låg bara lite före.



Jag ger er en radda lösryckta citat från skivomslagets baksida: ”Vi spelade in fyra gånger hemma i min lägenhet”, ”När vi spelat in två gånger insåg vi att det fanns något som heter lågbrusband”, ”Sen fick vi höra att det skulle kosta femhubndra att få banden klippta med sångerna i rätt ordning och lämplig paus mellan dom. Bengt gjorde det istället”, ”När vi kom till Europafilm för gravering blev det en jäkla cirkus”, ”Vi hade inget konvolut till att börja med utan bara en vit innerpåse, och vi hade otryckta etiketter som jag själv fyllde i”, ”Sen sålde vi till vänner och ute på stan och på krogen och på studenthem och sisådär och nästan alla trodde att det var något skumt”, ”Och bry dig inte om dom som tycker det är larvigt och att bara dom som är jättebra ska göra skivor och att det måste vara supersound och helst fyrakanalsstereo. Dom har inte fattat vad som håller på att hända”.

Hur låter det då? Taffligt, eget, barnsligt, vackert, tunt, vispoetiskt, naivt, ålderdomligt. Visa dagar har jag verkligen svårt att förstå vad jag ser i det här men andra vill jag bara sitta på ett solvarmt golv och försvinna in i Kjells värld. Några år i mitten och slutet på 80-talet hade Kjell faktiskt något som kanske kan kallas för hits med låtar som Maskinerna är våra vänner, En stor stark och Jag hör hur dom ligger med varandra i våningen ovanför. Den sistnämnda en nyinspelning av andra spåret på Undran. Tyvärr var låten den här gången inte ”…inspelad på valborgsmässofest hos min vän trollkarlen. Därav den skrattande flickan.”



Kjell Höglund har förstås gjort mängder av skivor, skrivit böcker och gett konserter i massor sen Undran kom ut första gången men frågan är om han någonsin igen träffat så rätt, om han så perfekt slagit an den naiva strängen men samtidigt kommit ihåg att myntet alltid har två sidor. Det är ju trots allt här som Gustav bor under en trappa/ där bor och hans mamma och pappa och det är här vi kan Titta på Tant Solen/ Hur hon breder ut den gula kjolen samtidigt som vi får komma in i Tekniska Röntgencentralen där Vi har så många fina och glänsande maskiner/som pekar ut dom skyldiga och ger dom mediciner och det är här Kjell sjunger Jag har hört smällen från en handgranat/den låg i magen på en soldat/det gjorde mej desperat i låten Jag bor i en butelj. Medan jag lyssnade på Undran och kontrollerade lite fakta på Kjells hemsida och MySpace fick jag reda på att han varit väldigt dålig under hösten men att han ska vara på bättringsvägen. Jag hoppas verkligen att han ska kunna fortsätta att gå sin egen väg.



Jag avslutar som jag började. Som Kjell gör på skivan.

märk hur marken skakar, snart är stormen här
stormen före lugnet som kommer

10 kommentarer:

Skivdoktorn sa...

Mycket trevligt att läsa en hyllning till Kjell, en av proggens punkare. Proggen är väl värd att djupdyka i här finns mycket som är bra. Det ser nästan ut som en konspiration men ännu mer spengo proggande är på ingång. Do the progg!

Magnus S sa...

Martin! Vilken fröjd det var i lördags när vi satt i ert vardagsrum, drack kaffe och åt vaniljmazariner, då ungarna lekte på det solvarma trägolvet vid våra fötter och vi spisade proggmusik. Kjell Höglund satt givetvis som en smäck. Men Charlie och Esdor var en sensationell upptäckt - tuff och lössläppt flumrock! Och Contact-singeln som du spelade var ett stycke fantastisk svensk folkrock, vida bättre än deras klassiker "Hon kom över mon" som alltid känts styltig. Jag tvekade inte när jag senare under eftermiddagen hittade "Hon kom över mon"-albumet, titelspåret till trots. Plattan var helt klart schysst och varierad (inte bara folkrock). Vilket glädje det var sedan att läsa detta inlägg! Storartat!

Klas sa...

Hej. Jag är nybliven läsare av denna bloggen. Och Kjell Höglund är ju skitbra såklart. Smarta roliga och sorgsna texter. Ringliga melodier, skitbra.. men jag tänkte tipsa om ett band från malmö som har lite liknande kvalitéer. Skitbra texter, vardagliga roliga men även med någon slags allvarlig knyck.

Vit Päls, jag har varit fan länge. Kanske ge dem en chans. Ett öppet sinne krävs dock och en rätt hög toleransnivå ljudkvalitémässigt.

Martin sa...

Tack för de positiva kommentarerna! De inspirerar inför att jag ska försöka ge mig i kast med 1983, sen tänker jag med spännning vänta på vilket år Chrille väljer efter det.

spengochrille sa...

Har alltid känt sympati för Kjell och uppskattat när jag hört hans låtar. Har ändå aldrig fått för mig att aktivt leta upp något av honom. Det jag tycker är bäst är att han totalt står bredvid allt vad trender heter. Att han haft lite hits beror väl på att han just då varit i takt med samtiden, samt ev att texterna handlat om alkohol och sex. En i alla meningar udda artist som man verkligen hoppas kommer ur sin sjukdom.
Snart nytt år Martin, vill du veta i förväg så hör av dig vid sidan av bloggen, till mig eller Magnus S.

Magnus S sa...

Klas, välkommen som Spengo-läsare! Skitkul att du vågade lägga in en kommentar. Önskar att fler, som inte ännu känner oss i Spengo-redaktionen, gjorde det. Hur hittade du till bloggen? Bor du i Malmö? Jag bubblar av frågor...

Jag kollade upp och lyssnade på Vit Päls på My Space. Om jag själv skulle likna dem vid något från proggeran, så skulle det snarare vara den humoristiska duon Risken Finns från studentstaden Lund.

Klas sa...

Ok, jag skulle kanske likna dem vid torsson, fast de var väl efter proggen klart. Det ligger dock ett allvar och pyr i vit päls musik som är lätt att missa vid första lyssning. Tex en titel som "jag älskar dig så mycket jag kan" säger det.

Jo, jag var knäckt över att jag missar nick lowe på KB i malmö så jag googlade om ifall han skulle spela nåt mer i köpenhamn eller nåt. Och så hamnade jag här. inget ont som inte för nåt gott...

Klas sa...

Ok, jag skulle kanske likna dem vid torsson, fast de var väl efter proggen klart. Det ligger dock ett allvar och pyr i vit päls musik som är lätt att missa vid första lyssning. Tex en titel som "jag älskar dig så mycket jag kan" säger det.

Jo, jag var knäckt över att jag missar nick lowe på KB i malmö så jag googlade om ifall han skulle spela nåt mer i köpenhamn eller nåt. Och så hamnade jag här. inget ont som inte för nåt gott...

klas sa...

förresten spelar vit päls på "landet" i stockholm imorrn torsdag

Anonym sa...

www.myspace.com/hanssondewolfeunited