En trerätters med Brewer & Shipley

Menar du att du inte hört talas om Brewer & Shipley? Nej, det hade inte jag heller gjort tills för fyra år sedan, då jag plockade upp en av deras plattor, Weeds, just för att skivomslaget gav mig alla rätta signaler. Till att börja med var det brunt (läs mer om den färgens betydelser i omslagsformgivningen), som var frekvent förekommande i folk- och countryrocksammanhang. Weeds kom ut 1969, samma år som alla bruna plattors urmoder - The Bands självbetitlade klassiker. Det var då den populärmusikaliska trenden vände tillbaka mot rötterna från countryn, folkmusiken och bluesen, efter pop- och rockvärldens kortlivade psykedeliska äventyr under slutet av sextiotalet. Blickarna vändes åter till landsbygden och bort från storstaden.



Mike Brewer och Tom Shipley var två unga folkies från den amerikanska Mellanvästern som träffats i folksvängen (the coffee house circuit) och dragit tillsammans till Kalifornien år 1967 för att bli professionella låtskrivare. De blev polare med de flesta rockstjärnor där vid den tiden. Sådana storheter som Jerry Garcia, Mike Bloomfield och Nicky Hopkins spelade på duons plattor. Men själva tröttnade Brewer & Shipley rätt snart på att bo i Los Angeles och flyttade efter knappt två år tillbaka till Mellanvästern. Duon blev gröna vågen-pionjärer och slog sig ned på en farm i Missouri.

Brewer & Shipley hade ordentligt med hippie-cred, men gjorde samtidigt en ganska jordnära musik och hade en okonstlad framtoning. Deras album - främst Weeds, Tarkio och Shake Off The Demon - var till brädden fyllda av slitstarka melodier, stämsång, delikat akustiskt gitarrspel och texter ofta med socialt och politiskt engagemang.

För det mesta syntes de inte på den kommersiella radarn. Endast en gång (i början av 1971) hade de en topp-tio-hit med en låt, som de skrivit lite på skämt om att värma upp före en spelning med marijuana, One Toke Over The Line, vilken stärkte deras hippie-image ytterligare. Låten ledde till att de hamnade på president Richard Nixons fiendelista, vilket Brewer & Shipley är mäkta stolta över än idag. Likaså föredömde vicepresidenten Spiro Agnew dem som destruktiva för den amerikanska ungdomen.

Får jag slutligen bjuda på en trerätters meny av Brewer & Shipley med förrätt, huvudrätt och dessert?


Lady Like You (från Weeds år 1969)


The Light (från Tarkio år 1970)


Merciful Love (från Shake Off The Demon år 1971)