Del 12: Tio goda skäl att gilla The (Young) Rascals
Rena rama väckelsemötet med The Rascals
Trots att jag var barskrapad, gick jag ändå nästan dagligen i skivbörsarna i Uppsala och bläddrade bland plattorna. Det var ett tvångsmässigt beteende och i min ekonomiska situation nästan som masochism. Jag hade hösten dessförinnan hoppat av studierna i etnologi och istället börjat jobba inom den kommunala omsorgen som personlig assistent på timbasis. Länge ångrade jag att jag lät bli att köpa den fulländade samlingen Anthology 1965-1972 på dubbel-CD med The (Young) Rascals för 140 kronor, vilket var ungefär vad jag just då hade i samlade tillgångar till nästa löneutbetalning 10 dagar senare. Men ändå! Senare sonade jag denna felprioritering genom att införskaffa alla album som gruppen gjorde. En frisk människa frågar sig nog varför?
Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som är så bra. The (Young) Rascals var redan från början ett tight litet band som utan åthävor kunde piska upp ett sväng och en uppsluppen stämning omkring sig. De lyckades, som få andra, på några år göra en lång rad snärtiga och minnesvärda låtar. Sångaren Felix Cavalieri lät svart utan att anstränga sig med sin påträngande energiska och riviga röst. I slutet av 60-talet gjorde de mycket för att hålla modet uppe på den amerikanska publiken i en orolig tid kantad av tragedier.
Här är tio goda skäl att älska dem, ja, till och med elva:
The Young Rascals - I Ain't Gonna Eat Out My Heart Anymore*
(från The Young Rascals 1966)
The Young Rascals - (I've Been) Lonely Too Long* (från Collections 1967)
The Young Rascals - Come On Up* (från Collections 1967)
The Young Rascals - How Can I Be Sure* (från Groovin' 1967)
The Rascals - A Beautiful Morning* (från samlingen Time Peace 1968)
The Rascals - People Got Be Free* (från Freedom Suite 1969)
The Rascals - Heaven* (från Freedom Suite 1969)
The Rascals - I'd Like To Take You Home* (från See 1969)
The Rascals - Almost Home (från Search And Nearness 1971)
The Rascals - Bit Of Heaven (från Peaceful World 1971)
The Rascals - Echoes (från The Island Of Real 1972)
* = är med på Anthology 1965-1972
Jag har under ett drygt decennium utvecklat ett slags familjärt förhållande till The (Young) Rascals, som jag i perioder lyssnar mycket på. Jag är glad över att jag inte köpte Anthology 1965-1972 och nöjde mig med den. Här några av favoritlåtarna som jag inte skulle ha upptäckt då.
The Rascals - I'd Like To Take You Home
The Rascals - Almost Home
The Rascals - Bit Of Heaven
2 kommentarer:
Jag har nog heller aldrig riktigt lyckats nagla fast exakt vad som är så bra med Rascals... deras stora svaghet, i mina öron, är däremot lättare att finna ut, mjäkigheten... vilken annan betydande rockgrupp skulle göra "My Hawaii" och mena allvar? Å andra sidan fanns det någon annan grupp som 1967 hade släppt covers på både Beau Brummels och Sonics?
Här är fler skäl att lyssna på Rascals:
Good Lovin' (från The Young Rascals), hur ofta tog en vit grupp en soulhit, gjorde om den, och fick ett bättre (lika bra i alla fall) slutresultat? Ett mellanting mellan blue-eyed soul (Lonely Too Long är en fantastisk Motown-inspirerad låt för den som missat den...) och garagerock, precis som:
Love Is A Beautiful Thing (från Collections)
You Better Run (från Groovin') är väl Rascals mest renodlade garagelåt.
Find Somebody och Sueno (bägge från Groovin') är två riktiga favoriter, svängiga halvakustiska nummer med psykedeliska utsmyckningar...
If You Knew (från Groovin' igen) får mig alltid att tänka på Hollies 1966-67 - ett fint popnummer alltså!
It's Wonderful (från Once Upon A Dream) deras enda renodlade psykedeliska singel-a-sida
Sattva (från Once Upon A Dream) sitarpop som emellanåt nästan omärkligt glider över i en svängig soullåt, snyggt...
My World (från Once Upon A Dream) låter som en låt de har fått av Curtis Mayfield, skön Chicagosoul
Please Love Me (från Once Upon A Dream) ett av de där ösiga rocknumren som Rascals går så bra (högst ösfaktor har onekligen See, men texten på den låten blir bara lite... I'm married to the universe, my brother is the sky osv...)
Of Course (från Freedom Suite) skulle kunna ha varit en klassisk Edwin Starr-Northern Soul-låt, men arret är naturligvis helt annorlunda. En bra låt som på plattan följs av
Love Was So Easy To Give (Freedom Suite) förmodligen min favorit av Gene Cornish som brukade bidra med en eller två stilistiskt avvikande låtar per LP, här är det en söt lägereldslåt (hans Hendrix/Cream-inspirerade? Away Away är inte så dum heller)
Nubia (från See) slutligen är ett skönt lite jazzigt nummer...
Wow Sextiotals-Jonas, tack för din gedigna kommentar och din egen favoritlista med The (Young) Rascals. Flera låtar som du nämner, främst "Love Is A Beautiful Thing" och "Nubia", var på vippen att hamna på min egen topp-tio. Sedan är det kul med några andra av dina favoritlåtar - "If You Knew", "My World", "Please Love Me" och "Of Course" - som jag genast vill lyssna närmare på.
Jag skrev om The (Young) Rascals för att jag tycker att de är förbisedda och lite bortglömda, aldrig ansett som något av de "viktiga" banden. Det är ungefär som med The Lovin' Spoonful och särskilt The Monkees (två andra favoritband), de var lite för spexiga i början, emellanåt för klämkäcka, då och då också för mjäkiga, även om de hela tiden sprutade ur sig kanonlåtar och var otroligt musikaliska. Sedan försökte de bli band att ta på allvar, och tog i lite för mycket i sina försök att skaffa mer legitimitet.
Skicka en kommentar