onsdag 11 juli 2007

Housemartins-Think for a minute

I mitten av 80-talet, om jag minns rätt 86, drabbades Sverige av "Caravan of love". En cover av Isley-Jasper-Isleys r´nb hit från 85. Jag fullkomligt älskade låten och, har historien visat, grundade troligtvis mitt intresse för soulmusik. Housemartins spelade in en hel del soullåtar som singelbaksidor och extra spår till maxisinglar, ett mycket lovvärt initiativ.

I min jakt på singeln fick jag åka till Malmö och gick på NK. Kände inte till några andra skivaffärer för mitt intresse hade precis vaknat för musik. Den första LP jag aktivt köpte var Talking Heads-Little creatures, i Kristianstad. NK hade inte "Caravan of love", men jag hittade istället "Think for a minute" en låt i samma anda. Detta var på den tiden man hade så få skivor att man kunde spela igenom alla man hade på åtminstone 2 dagar. Och inköpen finansierades av att man varje lördagmorgon gick upp i ottan för att i några timmar sortera franskbrödsbullar för 100 kr/arbetstillfälle. Singeln gick alltså varm och varvades med nämda Talking Heads, en Beatles samling, KSMB och Judas Priest.



Jag hade fram till en flytt i våras glömt hur mycket jag höll av Housemartins. Då hittade jag i en av mina vet inte var jag skall göra av det lådor, en kassett singel, den enda jag har. Vet inte om ni kommer ihåg det men i slutet av 80-talet gav man ut sådana. Detta var låten "Build" från den andra plattan "The people who grinned themself to death". Jag tror aldrig jag spelat kassetten och har samma låtar på 12 tum. En egentligen totalt meningslös grej som inte haft någon funktion förrän nu när den satte igång tankebanorna inför detta inlägg.
Alla nyss nämda låtar är ju, av ett lugnare snitt, men egentligen är det bandets andra sida som jag gick igång på allra mest. Deras snärtig, nervösa och oslipade pop, en pop som jag i olika skepnader sedan kom att älska mer än det mesta. Och även om jag idag inte sätter på dem speciellt ofta så är de absolut en stor del av min musikaliska historia.




Jag följde inte med P.d Heaton till Beautiful South, har inte heller några högre tankar om Norman Cooks projekt. Utan det är just Housemartins med 2 st LP och ett antal 7 och 12 tummare som ligger mig närmast hjärtat.

4 kommentarer:

Martin sa...

Ge Beautiful Souths andra platta Choke en chans Chrille. Den är en bra inkörsport för fans av Housemartins. Risken är ju förstås att det slutar med att du sitter med en hyllmeter TBS till slut. Det bandet var verkligen bra på att vräka ur sig cd-singlar. Jag ska kontra med något Housemartins någon gång så länge kanske det här konsertminnet kan vara något:

http://herralarik.blogspot.com/2007/01/vad-hller-gubbarna-p-med.html

spengochrille sa...

Hej Martin

Tack för tipset, vi får väl se om jag kommer för mig att kolla upp Choke. Jag känner just nu inget större sug. Jag tror att jag behöver ett visst sorts stök eller någon slags skevhet i musiken för att den skall fånga min uppmärksamhet. Där Housemartins var lite charmigt otighta känns Beautiful south för mig allt för polerat, men övertyga mig gärna om motsatsen.

Pop on

Mattias sa...

Två saker slår mig, förutom att "Think For A Minute" fortfarande är en av mina favoritlåtar med Housemartins, och de är: 1) singelversionen av TFAM, alltså den som man kan höra här, är helt annorlunda än lp-versionen, som är snabbare och mindre avslappnad, och, som jag minns, sämre. 2) detta är faktiskt en annan video än den jag såg när det begav sig (på typ Super Channel eller Sky Channel!), i den andra versionen var de i varje fall inomhus hela tiden tror jag och trummisen ville hela tiden vara i fokus och de andra försökte med alla medel mota bort honom från centrum av bilden. Rätt rolig urbrittisk Madness-humor sådär. Trummisen blev väl förresten skvatt galen senare (i verkligheten, inte i videon) och försökte något i stil med att hota/attackera någon med en yxa! Om jag minns rätt.

Magnus S sa...

Otroligt roligt att läsa om dina första stapplande steg som popnörd. Inte ens jag som har känt dig i tjugo år och kan betraktas som din närmaste musikvän, kände till hur det hela började. Du vet att jag älskar den här typen av personliga berättelser.