måndag 21 september 2009

How I Long To Feel That Summer In My Heart

Listor över de senaste tio årens 100 bästa låtar har börjat dyka upp. Det första decenniet under 2000-talet börjar alltså nå sitt slut. Och nej, detta är verkligen inte mitt årtionde ur musikalisk synvinkel. Mycket har känts så smart, rätt, arty, fjompigt och Musikbyrån-hyllat. Åtminstone är sådan musik stor här i Stockholm, där jag bott senaste åtta åren. Det mesta ur den moderna singer/songwriter-vågen har varit så utstuderat känslosamt, stillastående och haft en brist på melodier. Väldigt lite har fått fäste där inne i hjärnans jukebox. Och sedan har det funnits en massa annan musik som ännu mindre lockande, som till exempel hip hop, RnB och hårdrock.

Samtida musik har helt enkelt inte intresserat mig. Jag har mest levt bland lätt mögeldoftande bortslumpad vinyl från det tidiga 70-talet.

En skiva, från den här sidan millenieskiftet, som dock har gått djupt in och som jag spelar regelbundet är Gorky's Zygotic Myncis album från 2001, How I Long To Feel That Summer In My Heart. Hela skivan var ett smärtsamt vackert farväl till ungdomen, som inte bättre kan symboliseras än av sommaren, en årstid för lek och njutning. Jag får känslan av en intensiv men flyktig förälskelse som stannar kvar i minnet när badturisterna åkt hem igen, havsvattnet blir kallt och vädret grått. Och livet går vidare, men man kan inte riktigt hänga med.


Christina

Det var fjärilslätt, luftigt, bräckligt och praktfullt. Musiken var en slags folky kammarpop med symfoniska inslag och den ekade av sådant som syskonen Euros och Megan Childs och deras vänner vördade i ungdomen - Nick Drake, The Beach Boys, Fairport Convention, Simon & Garfunkel, Velvet Undergrounds tredje platta, Lennon och McCartney - vilket också är en uppräkning av mina favoriter.


How I Long

How I Long To Feel That Summer In My Heart släpptes bara någon vecka efter terrorattackerna den 11 september 2001, som inte lämnade någon oberörd. Albumet kom både väldigt fel och samtidigt otroligt rätt. Men få märkte det (bara en del popnördar) då sommaren omärkligt övergick till höst.

Inga kommentarer: