Semesterdrömmar 2

Jag har efter en vår av gravt Jonathan Richman missbruk, i sommar hamnat i den skitiga gränden med rock´n roll. Framförallt har jag attraherats av de två första volymerna i serien Desperate rock´n roll, LP´s utgivna någon gång på 80-talet har jag för mig. Det är naturligtvis ojämn kvalitet, taskigt ljud och en total avsaknad av någon djupare information men energin, likt en Rafael Nadal i Wimbeldonfinal, överskuggar allt.



Min favorit just nu är I love you med Eddie Kirkland. Ett pustande och frustande underverk som nästan gör en själv andfådd. Att en titel på låten inte är tillräckligt fattar man redan första lyssningen, Eddies Down on my knees är samma låt. Eddie trängtar så efter kvinnan att han skulle kunna göra vad som helst för henne, och han är övertygande, vilket skiljer honom från merparten av musikhistoriens kärlekssångare. Utspelet håller högsta Little Richard klass, vilket i min bok är så nära toppen man kan komma.

Eddie Kirkland - I love you

Eddie har för övrigt en ganska intressant historia. Han är född på Jamaica. Spelade under 40- och 50-talet med John Lee Hooker för att i början på 60-talet frottera sig med souleliten. Han har kompat Otis Redding och gav 1963 ut en singel på Volt, The Hawg. En dansant rytmbaserad låt med lite för dålig hook för att den idag skall kännas relevant. Om ni har den första Staxboxen i hyllan så ta fram Cd 2 och tryck in nr 16, Eddie Kirk är artistnamnet. Han har sedan tydligen släppt lite eget och spelat med andra, om ni vill fördjupa er så har Bluestidskriften Jefferson en gammal intervju här