Popens magi del 2 - Kvinnorna

Efter det första inlägget om popens magi efterlyste Mattias något skrivet om kvinnorna i popen. Jag medgav lite skamset att jag dittills nästan bara skrivit om grabbars musik. Nu vill jag försöka råda bot på detta.


Videon till Kid med The Pretenders år 1979

Under grungeeran, när The Pretenders upplevdes som ganska mainstream och passé av oss yngre musikdiggare, upptäckte jag Kid då den strömmade ur bandspelaren, som vi satt samlade kring ute på Roskildefestivalens enorma camping. Lyckan var obeskrivlig och musikupplevelsen som poplåten gav överträffade vilken spelning som helst på festivalens scener det året.

Jag blev genast tvungen att omvärdera den gamla kajalmissbrukande rockhaggan Chrissie Hynde, då hon sjöng på ett fullständigt intagande och ömt sätt med sin vackra röst. Dessutom var det hon som skrivit låten, som hade omedelbara klassikerkvaliteter. Detta var också gitarristen James Honeyman-Scotts stora stund (hans karriär blev kort då han redan 1982 knarkade ihjäl sig på en dödlig cocktail av heroin och kokain). Låten igenom överglänste han sig själv med ett gitarrspel som omväxlande var småtufft, gammaldags rock 'n' roll-twang, Byrds-doftande jingel-jangel och smäktande akustiska toner.

Någonstans läste jag att Chrissie Hynde var recensent för New Musical Express i slutet av 70-talet. Hon tyckte att i princip allt hon hörde var skit och startade The Pretenders för hon visste att hon kunde göra bättre själv. Hon var ledaren och låtskrivaren i bandet, som i övrigt bestod av män, vilket än idag är unikt.


Blondie med Picture This från 1978 års mästerliga album Parallel Lines

Min favoritlåt med Blondie är Picture This, en fantastisk popmelodi där girl group-pop från 60-talets första hälft spetsas med ruffigheten hos det sena 70-talets new wave. Frank Infantes särpräglade gitarrsolo får min själ att levitera varje gång. Debbie Harry är på en och samma gång en elegant, gatutuff och sexig sångerska. Låttexten är också ganska kul eftersom en kille här är föremålet för ren och skär sexuell åtrå:

I will give you my finest hour
The one I spent watching you shower
I will give you my finest hour, oh yeah

All I want is a photo in my wallet
A small remembrance of something more solid
All I want is a picture of you

Slutligen vill jag toppa inlägget med något mera obskyrt från new wave-/power pop-eran. Precis som Chrissie Hynde kom Jane Aire (eller Jane Ashley som hon egentligen hette) från staden Akron i amerikanska Ohio, men flyttade till London och startade ett band.

boomp3.com
Från den enda LPn Jane Aire & The Belvederes från 1979 kommer den fartfyllda Take It To The Next Wave, som är pop när den är som mest underhållande. Jane Aire har en fantastisk röst, ett kraftfullt instrument, som hon också vågar använda.