Som en gammal vän...
Emellanåt måste jag bara lyssna på Thin Lizzy igen. Inget annat duger då. Jag vill att Phil Lynott ska sjunga som bara han kunde. Det är ungefär som att längta efter att höra rösten av en saknad gammal vän på nytt.
Thin Lizzy - Romeo And The Lonely Girl (1976)
3 kommentarer:
Jag håller med dig, Magnus. Vissa dagar duger bara Thin Lizzy.
För mig har Thin Lizzys boogiepop tidigare endast fungerat i teorin. Detta kan vara nyckeln till mer lyssning. Det som slår mig mest är Phils nonchalanta och avslappnade sång, som har få motsvarigheter i rockhistorien.
Ja, mer Romeo and The Lonely Girl på Spengo! Och Frankie Carroll etc.
Skicka en kommentar