Staus Quos gyllene år - del 3

Hello
Med Hello tog Status ett ordentligt kliv uppåt i karriären. Här finns många av de låtar som fortfarande utgör stommen i bandets liveframträdanden, som ständiga inledningslåten Caroline och Forty-five hundred times samt Roll over lay down. I samband med släppet av Hello tog också bandet det strategiska valet att endast släppa en singel per skiva. I början av 70-talet var detta val viktigt. Mer lättviktiga band som Sweet, Mud och Suzi Quatro fokuserade nästan enbart på singlar. Deras motsats var Led Zeppelin som vägrade ge ut singlar. Gav man ut en singel per skiva och that's it kunde man få acceptans bland kritiker och en lite äldre publik. Bandet var efter de tunga åren innan Piledriver trötta på att försöka få till catchy låtar som ändå snart var glömda. Övergången från Pye till Phillips progressiva underetikett Vertigo gjorde det möjligt för bandet att bygga upp en långsiktig karriär som LP-band.

Ett samtal med Noddy Holder i Slade, ett band som Francis Rossi beundrade, var också avgörande. Holder upplevde det som pressande att få till en hitsingel varannan månad som var tvunget att nå toppen av hitlistan för att det inte skulle snackas om att bandet var slut. De album Slade släppte försvann däremot rätt snabbt trots att flera av dem är utmärkta.

Personligt minne: Jag bytte bort min allra första lp-skiva, Gilbert O'Sullivans I’m writer not a fighter, mot Hello med en kompis granne. Hans föräldrar var frikyrkliga och var måttligt glada över hans rockintresse. De tyckte säkert, liksom jag att det var ett bra byte.

Låtval:
• And it's better now - När jag skulle välja låtar till det här inlägget trodde jag att fler av Status fina lugnare låtar skulle få plats. Nu blev det inte så men här är en av dem i alla fall.


And it's better now (1973)

• Roll over lay down
When I got home that night early one morning
Seeing the note written in ink pinned to the door
Taking a drink cool from the fridge from the table
drank a toast you were the most the night before
Roll over lay down and let me in
Roll over it's a long way where I've been
Roll over lay down and let me in
Roll over lay down


Roll over lay down (1973)

Ja några poetiska djupingar kanske vi inte ska anklaga Status för att vara. Många av texterna handlar om typ tjejer som går nedför gatan och är snygga eller om hur turnélivet ter sig. Dock tror jag att rytmen i orden var det viktiga för dem. Texten sitter ju verkligen som en smäck till musiken.

Slave to the boogie? Fortsättning följer...