Status Quos gyllene år - del 2

Piledriver
Dog of two head var egentligen en smygstart för det nya Status quo. Det var på Piledriver allt hände. Paper plane blev en stor hit och bandet fick plötsligt en image. Då de allra flesta band hängde på glamrockvågen med smink och glitter gjorde Status Quo ingenting. Det började skrivas om deras slitna jeanskläder och så var det fixat. Även om det inte var planerat tog bandet tacksamt emot sin nyfunna image. Särskilt som den var ganska enkel att leva upp till. Francis Rossi signum, den knäppta västen, tillkom också under denna period.


På Piledriver finns mycket av det man förknippar med Status Quo redan på plats. Boogiekompet, de starka melodierna och de finessrika arrangemangen. Det finns ett gäng bluesbaserade spår, några fina lugna låtar som A year och All the reasons, genombrottslåten Paper plane och förstås Big fat mama. Francis Rossi och Rich Parfitts gitarrspel och sound bör också nämnas. I band med blues eller hårdrocksinriktning brukar sologitarristen ha en roll likställd med sångaren. Sologitarren mixas genomgående högt och när det blir dags för det obligatoriska solot bör alla känna att "närmare gud än så här kommer vi aldrig". Detta finns inte alls hos Status. Även om Francis Rossi benämns sologitarrist har han aldrig denna upphöjda roll. Parfitt och Rossis gitarrer väver om varandra och är mer baserade på melodier än blueslicks. Själva gitarrljudet är en historia för sig. Särskilt om man lyssnar i lurar slås man av hur väl avvägt ljudet är. Mjukt och varmt men ändå hårt och vasst på samma gång.

Personligt minne: I tolvårsåldern, när Status-febern grasserade som värst, tyckte jag detta var Status tuffaste skiva. Det baserade sig förmodligen mycket på omslaget , gitarristerna och bassisten står nära varandra med det (så som jag minns det) extremt långa håret hängande ned över ansiktet så att det inte går att skönja vem som är vem. Säkert kan gorillan på konvolutets baksida, som håller i någon form av bomb, säkert gjort sitt till.

Låtval:
• Paper plane - Utmärkt exempel på Status förmåga att göra perfekt pop med enkel grund och boogiekomp.


Paper Plane (1972)

• Big fat mama - Mellanöl, ungdomsgård och tonårssvett. Jag vill se den vars händer inte automatiskt drar sig mot luftgitarrläge när huvudriffet startar efter 20 sekunder


Big fat mama (live in Madrid 1975)

You like to boogie? Fortsättning följer...