Jag ger er bra vibrationer

Musikklimatet de första åren på sjuttiotalet i Belfast var kallt. Terrorns grepp om staden hade satt sina spår. Människor var rädda att vistas utomhus och de primära sociala mötesplatserna, pubarna, stängde vid sjutiden. Dessutom spelade de flesta band daterad musik rotad i sextiotalet, möjligen inspirerade av Belfasts mest framgångsrika band Them, som i Van Morrison hade en av pophistoriens bästa vita soulsångare. I sammanhanget är det naturligtvis futtigt att klaga på att musikklimatet blev dåligt på grund av terrorn, men här på Spengo är det ju musik vi helst avhandlar och dess inverkan av och på samhället ger en extra dimension på lyssnandet.


Xdreamysts Right way home (1978)

En som inte nöjde sig med det mediokra tillståndet var Terri Holey, vars insatser satt åtminstone ett rejält djupt spår i berättelsen om popmusik. I mitten på sjuttiotalet beställde han en massa sjutumssinglar från England som han satt hemma och lyssnade på. Eftersom det var en rejält bunt så bestämde han sig för att börja sälja dem vidare, så var hans vips inne i musikindustrin. Skivaffär öppnades och namnet var Good Vibrations Records. Kraften från punken hade då också nått Belfast och en del mer intressanta band spelade runt om på små ställen i staden. De flesta inspirerade av den första vågens punkband från England som Sex Pistols, The Damned och Buzzcocks. Ett av banden, Rudi, lät som en kopia av The Clash. Terri blev så exalterad att han gav ut en flexidisc med bandet, så var han även skivbolagsboss, bolaget namngavs efter skivaffären.


The Tearjerkers Love affair (1979)

Terris mest minnesvärda insats är att han såg till att världen fick höra The Undertones oomtvistade popklassiker Teenage Kicks. Faktum är att Terri därmed lanserade en av pophistoriens bästa vita soulsångare Feargal Sharkey. Men enligt Terri så var det inte helt självklart att pressa låten på vinyl. Feargal var tydligen så impopulär att folk gick över gatan för att häckla honom. Terri blev dock övertygad om att han gjort rätt när John Peel i sitt klassika radioprogram John Peel Show spelade låten 2 gånger efter varandra och han höll den sedan som sin favoritlåt alla kategorier.


The Undertones Teenage kicks (1978)

Ja, hur toppar man detta? Det är naturligtvis omöjligt, men Terri släppte fram ett antal band som spelade i samma skola som The Undertones. Poppunk där melodi inte är underordnad attityd. Xdreamystas glampop och The Tearjerkers powerpop är härliga exempel på hur det kunde låta på Good Vibrations Records senare släpp.

Sommarskoj

Regnet öser ned över Stockholm. Inte ens det faktum att Love från Florence Valentin just varit med i Allsång på Skansen och sagt att han gillar Karl Gerhard för att han var klassförädare verkar kunna blidka vädergudarna. Så jag får väl försöka dra mitt strå till stacken genom att lista lite sommarlåtar. Listan är på intet sätt komplett så fyll gärna på bland kommentarerna. Jag orkar inte rangordna så vi bara kör.

Barracudas ger oss total popperfektion i Summer Fun. Från försäljarstarten och framåt. Ba-ba körer. "I don´t care about the rest of the year cause this is what I wanna do. The sun is up the feelings right. It´s all up to you! In the sun. Summer fun!".



En sommarlåtslista är förstås inte en riktig sommarlåtslista utan en låt där Paul Weller och Mick Talbot i The Style Council glider fram i en liten båt. Titeln ljuger visserligen just nu men vi kan ju alltid drömma om en Long Hot Summer.



Undertones var ju ett otroligt älskvärt band och kanske aldrig mer så än i Peel Sessions versionen av Here Comes the Summer. Tyvärr finns inte den versionen på YouTube men det är rätt OK att se dem mima på Top Of The Pops också.



Jag hade redan The Lasts första LP när jag läste Hans Olofssons artikel om amerikansk pop i de första numren av Now & Then men det var då som jakten på singeln Every Summer Day började. Inte nog med att den ligger på Bomp! den innehåller den här texten också "I wanna go back to when the world was free/when all my friends were just like me/southern California 1963... Baby do you wanna take a ride with me/down to the sand and the waves and the surf and the sea" och lite senare "And we´ll run/under the summer sun/ride the summer waves/ every summer day".



Waiting med Stevepops innehåller visserligen ingen sommar i titeln men refrängens "I'm just waiting for the summer" är en av de bästa dansgolvsvältare jag vet.

Några andra som naturligtvis måste nämnas är Chris Stamey med The Summer Sun, Psychotic Youth med Summer is on, Fantastic Baggys med Summer means fun, Norrköpings stoltheter Sonic Surf City och nästan vad som helst med tidiga Beach Boys, eller... men det lämnar jag till er och kommentarfältet...