The Zombies - This Will Be Our Year
En favorit i repris! Detta är ett klipp som rör vid många hjärtan, kanske ett av de mest rörande YouTube-klippen. En amerikansk kille i min egen ålder redigerade ihop en liten video av föräldrarnas Super 8-filmer från 1960- och 70-talet till The Zombies själavärmande poplåt, This Will Be Our Year. Gott Nytt År!
Måste bara tipsa om en låt som jag verkligen gillar just nu. Det är inledningsspåret på ett kommande album med The Beginning. Bakom detta projekt döljer sig Anders Ljunggren, som också är den som inte spelar trummor i brödraduon Trummor & Orgel.
Jag kan fortfarande inte förstå det riktigt, men det är bara ett par dagar kvar till att The Zombies spelar på Debaser Medis. Så länge kan jag lyssna på rätt färska liveversioner av deras låtar på MySpace-sidan. Allt talar för att Colin Blunstones gudomliga röst är intakt. Men vi backar bandet till år 1972, då Colin stod på topp som soloartist.
Framför allt vill jag önska våra trogna besökare Gott Nytt År! Tack åt er som vanemässigt går in på Spengo för att läsa, lyssna, titta och någon gång lägga in en kommentar. Att veta att ni finns sporrar mig naturligtvis att fortsätta blogga. Dessutom ska ni andra Spengo-skribenter givetvis också få en nyårshälsning med hopp om fortsatt inspiration och förnyad skrivlust. Även om det inte är ett självändamål är det väldigt skoj att vi tillsammans lyckats göra drygt 160 välskrivna och spännande inlägg på bloggen under året 2008.
Vilket låt passar bättre än The Zombies This Will Be Our Year nu? Videon är ihopklippt av en amerikansk kille i min egen ålder. För mig som har en sentimental och nostalgisk läggning är de gamla Super 8-klippen, tillsammmans med denna kärleksfulla poplåt, överväldigande rent känslomässigt. Efter de blott två minuterna är ögonen tårfyllda och det känns som om man alltid har känt familjen från filmklippen.
Förresten ska jag se The Zombies live den 5 mars nästa år på Debaser Medis. Jag övervägde starkt att resa till London i mars när återförenade The Zombies skulle spela mästerverket Odessey And Oracle i sin helhet på Shepherds Bush Empire. Men nu kommer alltså chansen att få se dem i Stockholm som en skänk från ovan. Hoppas de snart 65-åriga medlemmarna fortfarande har hälsan och lever när det är dags för konserten. Läs min hyllning till The Zombies som publicerades när Spengo startade i april 2007.
Jag har valt att skriva om den kanske mest tolkade låten under de senaste hundrade åren. Detta är en riktigt evergreen som George Gershwin skrev till sitt verk ”Porgy & Bess” år 1934 – en vital sjuttiotreåring utan jämförelse. Varenda jazzmusiker och varannan crooner eller sångare har varit frestade att ge sig på denna vackra korsning mellan jazz och blues någon gång.
Av alla hundratals versioner ska jag mest uppehålla mig vid en som jag inte riktigt gillar. Jag kan inte komma på några andra låtar än ”Summertime”, som först varit populära i jazzkretsar och sedan korsat gränsen för att nå hjärtat av pop- och rockvärlden. I hippierörelsens epicentrum tog den sig in år 1968 via Janis Joplin tillsammans med Big Brother & The Holding Company. Jag tycker att ”storebröderna” skapar något alldeles fantastiskt vackert av låten; det är rentav barockpop de gör här.
Janis Joplin - Summertime på Gröna Lund 1969:
Men sedan börjar Janis Joplin sjunga… eller rättare sagt yla och skräna på sitt patenterat enerverande vis. Hon river ned den vackra sidentapet som bandet omsorgsfullt satt upp. Jag blir alltid lite misstänksam mot människor med Janis Joplin-plattor i sina samlingar.
Tacka vet jag Colin Blunstones varma och smidiga röst, som faktiskt ligger ganska nära Dusty Springfields. Engelska rockjournalister brukar också använda ordet ”breathy” för att beskriva deras röster. The Zombies gjorde den här låten ganska tidigt i karriären, troligen för att organisten och bandledaren Rod Argent var ganska jazzinfluerad. Det är framför allt Blunstones sång som bär den här versionen.
Tänk om han kunde sjunga den låten med Big Brother & The Holding Company istället för Janis Joplin – ett gästframträdande tidigt 1968 direkt efter ”Odessey And Oracle” och The Zombies upplösning. Den tanken kittlar mig!
Här är ett litet axplock av den mängd artister och band som fäst “Summertime” på stenkaka, vinyl eller CD: Louis Armstrong, Chet Atkins, Albert Ayler, Anita Baker, Chet Baker, Count Basie, Sidney Bechet, George Benson, Big Brother & the Holding Company feat. Janis Joplin, Big Country, Art Blakey, Michael Bolton, Booker T. & the MG's, The Buckinghams, Cab Calloway, The Chambers Brothers, Ray Charles, Richard Clayderman, Bill Clinton (!?), Nat King Cole, John Coltrane, Perry Como, Sam Cooke, Bing Crosby, Miles Davis, Dion, Tommy Dorsey, Nick Drake, The Drifters, Dave Edmunds, Duke Ellington, Bill Evans, Adam Faith, Chris Farlowe, Ella Fitzgerald, Free Design, Fun Boy Three, Kenny G., Peter Gabriel, Erroll Garner, Gerry & the Pacemakers, Stan Getz, Dizzy Gillespie, Al Green, Lars Gullin, Bengt Hallberg, Lionel Hampton, Herbie Hancock, Ronnie Hawkins, Billie Holiday, Lena Horne, Al Jarreau, Angelique Kidjo, Rahsaan Rolan Kirk, Lee Konitz, Gene Krupa, James Last, Peggy Lee, Barry Manilow, Glenn Miller, Charles Mingus, Modern Jazz Quartet, Wes Montgomery, Rick Nelson, Willie Nelson, Aaron Neville, The Ohio Players, Johnny Otis, Charlie Parker, Oscar Peterson, The Platters, Lou Rawls, Sonny Rollins, Sam & Dave, Pharoah Sanders, Artie Shaw, Nina Simone, Jimmy Smith, Billy Stewart, Kiri Te Kanawa, Big Mama Thornton, The Trashmen, Big Joe Turner, Sarah Vaughan, The Ventures, Gene Vincent, The Wailers (garagerockarna alltså), The Walker Brothers, Dionne Warwick, Dinah Washington, Doc Watson, Roger Whittaker och The Zombies.
